Tolerans – återblick på tisdagens begreppsdiskussion

Så har vi genomfört ett nytt semantiskt talko. Tack, till er som bidragit med tankar och reflektioner!

Vad blev då sagt?

Ett stråk i samtalet handlade om förhållandet mellan ”tolerera” och ”acceptera”: Skillnaden kan bestå i att ”acceptera” är mindre engagerande än ”tolerera”. Det finns mer känslor i ”tolerera”. ”Tolerera” har ofta med något som är närmare subjektet att göra än ”acceptera”.

Vidare talades det om det asymmetriska förhållande som begreppet ”tolerans” förutsätter. Ordet kan innehålla ett ”ovanifrånperspektiv”. Å andra sidan säger en röst i samlingen att det inte behöver vara så.

Det talades också om det kluvna i toleransbegreppets värdeladdning: Å ena sidan är det starkt positivt laddat, när man talar om det i allmänhet: ”Vi vill visa tolerans.” ”De är mycket toleranta.” När man däremot i detalj går in på vad det är man tolererar framstår det som något begränsande och på något vis auktoritärt och man använder det då mest i negerad form: ”Vi kan inte tolerera ett sådant beteende.” En av oss beskrev ”tolerans” som ett ord ”med en negativ kärna i en positiv förklädnad”.

Värderingen och värdeladdningen verkar vara det centrala problemet: Dels finns det en kluvenhet beträffande begreppets värdeladdning, dels står det klar att begreppet är tätt knutet till just värderingar – för att tolerera något, måste man ha en inställning som utgår ifrån en värdering.

Vidare kom en jämförelse mellan värdeladdingen i adjektivet ”tolerant” och verbet ”tolerera” upp. ”Tolerant” är odelat positivt laddat medan ”tolerera” väl lutar mer åt ett negativt och begränsande håll.

Uttrycket ”nolltolerans” dök upp flera gånger och New York-borgmästaren Giulianos nolltoleranslinje för brottsbekämpningen i staden nämndes och kritiserades bland annat eftersom den för till ett annat definitionsproblem, nämligen: Vad är ett brott? Ytterligare en vinkel på begreppet ”nolltolerans” är att det kan ligga något förtryckande i det.

Mot slutet av diskussionen kom också ett inlägg om tolerans som nära förbundet med likgiltighet och ansvarsabdiktion.

Ännu lite senare kom ytterligare en kommentar som problematiserade förhållandet mellan ”tolerera” och ”acceptera” på ett nytt sätt.

Ja, det här var naturligvis inte fullständigt (den som vill se diskussionen i dess helhet kan gå till kommentarerna under rubriken ”Semantiskt talko 2”), men det är ett försök att sammanfatta de synpunkter som kom fram. Använd gärna kommentarfunktionen idag också, om ni vill rätta till det ni eventuellt inte tycker stämmer eller om ni vill lägga till något.

För övrigt inledde Aron igår en ny diskussionsrunda i sin blogg. Ordet som behandlas är ”melankoli”. Här under pausträdet avvaktar jag ett tag innan jag tar upp ett nytt ord, men ni får naturligtvis gärna skicka in förslag.

PS Jag har förresten fått mail från Finland angående mitt genusval vid ordet ”talko”. Jag har ju hela tiden skrivit ”ett talko”, men skribenten föredrar formen ”en talko”. Läs mer om denna fråga här.