Skogsradion

Den här radion har legat i skogsbrynet bakom det som en gång var Hovmanstorpet i flera år nu.

skogsradion

Vad spelar skogsradion för melodier? Eller är det meddelanden från yttre rymden som sänds genom den? Och vem lyssnar? Älgen? Räven?

Jag går förbi här med Londi ibland, ja, egentligen är det väl ganska ofta. Någon gång tycker jag att det verkar som om hon lystrar till just åt det här hållet – jag vet ju att hundar kan höra helt andra frekvenser än människor.

Londi

Eller finns det program från gångna tider magasinerade i den buckliga metallkroppen? Kanske rysaren ”Fallet Walentine” (ja, namnet uttalades med ”wu”) från min barndom…

Som barn var jag rädd för vissa trasiga eller söndervittrade föremål, en mardröm som ofta kom tillbaka handlade om alltings sönderfall och jag minns en skräckdröm om ett sönderrostat badkar. Den här radion får mig att tänka på det rostiga badkaret och när jag nu tänker på badkaret så minns jag en kvinna som skurit sig svårt i handen. Hon skrek och skrek och blodet rann genom förbandet. Det finns en förbindelse mellan den händelsen och det rostiga badkaret. Och mellan badkaret och radion, fast i radion finns inget hotfullt.

Jag föreställer mig att den här skogsradion gömmer något i sig, något som sagts en gång. Eller spelats.

Ukraina – etymologiska funderingar

På sista tiden har Salongen – både Jelena och jag – riktat uppmärksamheten mot Ukraina i texter som handlar om Jurij Andruchovytjs författarskap. Och här hos mig har också en del mindre texter i ämnet dykt upp.

karta

Utifrån detta läsande och skrivande kring det ukrainska funderar jag idag på själva ordet ”Ukraina”. På olika ställen har jag slagit upp och hittat etymologiska härledningar. ”Ukraina” betyder ”vid gränsen” och ”gränsland”. På tyska hittar jag för ”Ukraine” ”Grenzland” och ”Land”. ”Kraj” betyder också ”land” på ett antal slaviska språk. Namnet ”Krajina” har samma eller en liknande betydelse – jag hittar på engelska till exempel ”borderland” och ”country” och på tyska ”Grenzland” och ”Gebiet”. Och i mitt tjeckisk-italienska lexikon ser jag att ”kraj” betyder både ”margine” (kant, gräns) och ”paese” (land).

Nu kommer följdfrågor av olika slag och jag riktar dem till någon slavist som förhoppningsvis kommer att dyka upp här (det har hänt allt möjligt oväntat under pausträdet och hoppas går alltid), fast andra som har tankar kring det här, är förstås också välkomna att fundera med mig. Finns det något i ordet ”Ukraina” som betyder ”gräns” eller ligger tyngdpunkten helt och hållet på ”land”? Eller är det fråga om två homonyma uttryck? En annan och möjligen lite långsöktare fråga jag har är om det svenska ordet ”gräns” på något vis är besläktat med ”kraj” – ”Ukraina” – ”Krajina”. Jag vet att ”gräns” är ett lånord från slaviska språk – ”granica” – som ganska tidigt kom in i germanska språk (tex i medelhögtyskan). Tydligare uttryckt undrar jag om det kan finnas någon etymologisk förbindelse mellan ”granica” och ”kraj” – ”Krajina”.

Faust I: Vor dem Tor

Ni som är lite vana vid mig förvånas säkert inte, när ni upptäcker att jag firar påsk med Faust. Till er andra kan jag säga att Faust I är ett av mina huvudverk.

Idag har jag läst scenen ”Vor dem Tor”. Det är påskdag och Faust och hans famulus Wagner tar en promenad i det gröna utanför stadsporten bland alla människor som också är ute och njuter av vårvädret.

krokus

Faust gläder sig över vårens ankomst.

Vom Eise befreit sind Strom und Bäche
Durch des Frühlings holden, belebenden Blick;
Im Tale grünet Hoffnungsglück;
Der alte Winter, in seiner Schwäche,
Zog sich in rauhe Berge zurück.
Von dorther sendet er, fliehend, nur
Ohnmächtige Schauer körnigen Eises
In Streifen über die grünende Flur;

(På floder och bäckar bröt isen opp
för vårens blick som ger liv och sällhet,
i dalen grönskar nyfött hopp.
Den gamla vintern drog opp i fjället
med sina krämpor, och från dess topp
skickar han maktlös, förgrämd, förrådd
skurar av hagel, ty han vill bita
med vassa hullingar åkerns brodd.)

snörest i skogen

Han snuddar vid påskundret och tolkar om det till människornas vårliga pånyttfödelse:

Sie feiern die Auferstehung des Herrn,
Denn sie selber sind auferstanden,
Aus niedriger Häuser dumpfen Gemächern,

(de firar Herrens uppståndelsefest,
ty själva har de stått upp ur sitt fängsel
i kvava kamrar och låga kojor.)

Faust och Wagner vandrar omkring bland folket – Faust trivs och Wagner vantrivs. Faust blir hyllad för sin fars och sin egen läkargärning under pesten, men Faust tänker att egentligen hade de ingen bot att komma med utan de mediciner de delade ut var gift, deras vetenskap var kvacksalveri. Han beskriver i poetiserade termer giftblandningarnas kemiska sammansättningar och han skäms.

Da ward ein roter Leu, ein kühner Freier,
Im lauen Bad der Lilie vermählt
Und beide dann mit offnem Flammenfeuer
Aus einem Brautgemach ins andere gequält.
Erschien darauf mit bunten Farben
Die junge Königin im Glas,
Hier war die Arzenei, die Patienten starben,

(Rött lejon gick så djärvt på friarstigen,
blev gift med liljan i ett ljummet bad.
De plågades med eld så bitterligen
i många brudgemak i rad.
Skred unga drottningen in i sin degel
med granna färger, var dekokten klar,
och patienterna, de dog i regel.)

Wagner förstår inte hans tvivel och skamkänslor. Än mindre förstår han det som Faust sedan säger till honom om sin dubbla, kluvna längtan:

Zwei Seelen wohnen, ach! in meiner Brust,
Die eine will sich von der andern trennen;
Die eine hält, in derber Liebeslust,
Sich an die Welt mit klammernden Organen;
Die andre hebt gewaltsam sich vom Dust
Zu den Gefilden hoher Ahnen.

(Men ack, jag har två själar inom mig,
och skilda vägar vill de alltid vandra.
Den ena klamrar sig i hett begär
med alla sinnen fast vid världens fröjder,
den andra lyfter sig ur stoftets sfär
mot höga anors ljusa höjder.)

Skymningen faller och de vänder hemåt in mot staden. Då får Faust syn på en svart pudel och han säger till Wagner att han tycker att den beter sig märkligt. Han tycker att det slår upp eld och gnistor ur hundens spår. Wagner vill inte tro honom.

F+W+pudel

Pudeln följer efter Faust och kliver till sist in i studiekammaren…

PS Faustöversättningen är som vanligt Britt G. Hallqvists.

Giuseppe Ungaretti: Sentimento del tempo

En italiensk lyriker som jag läser mycket gärna är Giuseppe Ungaretti. På min hemsida finns förresten en dikt av honom – ”San Martino del Carso”. Varje dag får jag ett antal besök från Italien på den sidan, så det är uppenbart att Ungaretti är mycket läst (i Italien) idag och, föreställer jag mig, mycket omtyckt.

Jag väljer nu en dikt som det finns en svensk översättning av. Det är Anders Österling som står bakom den.

Sentimento del tempo

E per la luce giusta,
Cadendo solo un’ombra viola
Sopra il giogo meno alto,
La lontananza aperta alla misura,
Ogni mio palpito, come usa il cuore,
Ma ora l’ascolto,
T’affretta, tempo, a pormi sulle labbra
Le tue labbra ultime.

vatten

Förnimmelse av tiden

Och i det jämna ljuset
blott en violblå skugga faller
över den lägsta toppen;
allt ligger öppet och har givna mått;
mitt hjärta slår och varje slag är likt sig,
men nu jag hör dem:
skynda dig, tid, och tryck mot mina läppar
dina, de flyende!

Hyllning till en förlorare

Så här bland annat skrev jag om Görlitz-Zgorzelec i september förra året:

![Görlitz](/wp-content/PICT0/PICT0974_1_01.jpg @alignright)Görlitz är sedan gammalt en knutpunkt och mötesplats. Här korsade en gång Via Regia – den östvästliga handelsvägen från Galizien till Galicien – vägen från Östersjön till Adriatiska havet. Idag ligger den tyska staden Görlitz på floden Neißes västra sida och den polska staden Zgorzelec på den östra. Före 1945 var detta en stad. Under en period fanns det sju broar mellan de båda sidorna. Andra världskriget klippte av alla förbindelser och under den kommunistiska tiden fanns det bara en – strängt bevakad – bro här. Sedan oktober 2004 finns också Altstadtbrücke, en bro för fotgängare som binder samman de centrala delarna av de båda städerna. Den delade staden håller på att växa ihop igen. Man samarbetar på kommunal nivå, till exempel besöker en del polska barn tyska skolor och daghem och vice versa. På konstens område pågår det ett intensivt utbyte med gemensamma utställningar och installationer.

Neiße

Görlitz har nominerats till europeisk kulturhuvudstad 2010. Nästa år faller avgörandet i en omröstning på europeisk nivå.

Här är hela texten.

G-Z

Jag hade hoppats mycket på att Görlitz-Zgorzelec skulle bli europeisk kulturhuvudstad 2010, men nej det blev inte så. I gårdagens nyhetsbrev från Görlitz (som jag prenumrerar på) läste jag det här:

Kulturhauptstadt 2010: Görlitz/Zgorzelec nicht nominiert.

Die Jury der Europäischen Kommission in Brüssel hat am 11.4.  ihre Entscheidung bekannt gegeben: Sie hat neben der ungarischen Stadt Pecs und der türkischen Hauptstadt Istanbul den deutschen Kandidaten Essen/Ruhrgebiet als Kulturhauptstadt Europas für das Jahr 2010 benannt. Neben der Europastadt Görlitz-Zgorzelec wurde auch die ukrainische Hauptstadt Kiew nicht nominiert.

Det var Essen som Görlitz tävlade med och det var dit nomineringen gick. Ja, det är väl bara att gratulera Essen, men jag gör det utan någon entusiasm, får jag erkänna.

Och nu när Görlitz-Zgorzelec förlorade så känner jag ännu starkare för staden.

Europastadt