Du har alldeles rätt i att bildning främst ska kunna lyfta människor ut ur trånga miljöer och fungera som en emancipatorisk impuls. Kommentaren om att man aldrig får läsa det man själv vill är verkligen absurd. Som om läsning bara ägde rum i skolan.

Däremot är jag skeptisk till kanondebatten tagen ur detta sammanhang. Jag ser en viss tendens till konstruktion av nationell identitet som falsk enhetlighet. Men läget i Sverige är förmodligen så illa att denna fara inte är aktuell alls. Den vore aktuell i ett land där folk läser mycket mer och där skolan kräver större kunskaper, och att där liksom strypa alternativa verk eller betongisera en officiell kanon vore mer betänkligt.

Det blir allt tydligare att svenska elever bara har sig själva och sina hem att lita till när de söker efter gedigen bildning. Och var ligger det jämlika i detta?

Men nu ska jag inte skrika utan jag (åter)kallar mig snabbt till ordningen. Du skriver: “Sett ur det perspektivet, alltså att det bör finnas ett slags program med viktiga verk som alla bör ha läst (allmänbildniing, gemensamma referenser, förståelse för kulturella utvecklingar och komplex), är ju helt rimligt. Jag var faktiskt inte medveten om att det hade avskaffats en sådan lista/kompass i skolan.” Det är väl det här jag tycker är kärnan i varför det vore rimligt med en litterär kanon för skolan. Sedan behöver det kanske inte heta “kanon” och det finns naturligtvis en hel del modifikationer som behöver göras för att den här listan inte ska bli till ett ok eller en (helig) ko.

Sen tror jag kanske inte att man i bokstavlig bemärkelse kan ställa upp en “kanon” eftersom det nog vore helt omöjligt att komma överens om en sådan. Det finns ingen Harold Bloom i Sverige och man kan nog inte MBL:a om en litterär kanon. (“Om ni envisas med att ha med Hjalmar Söderberg så kräver vi att få med Jonas Gardell.”

Vidare förstår jag inte skräcken för att ha en “svensk” lista - vi talar väl om svenskundervisning kan jag tro? De som kan detta språk borde väl ha god nytta av att få en överblick av det bästa som skrivits på just det språket? Givetvis borde motsvarande överblickar över världslitteraturen också ges.

“sedan kan det förhoppningsvis leda fram till Strindberg förr eller senare.” Skall man alltså kunna gå ut gymnasiet med godkända betyg i svenska utan att ha läst Strindberg? Vidare kommentarer överflödiga.

jag inser också att det kan vara svårt eller till och med omöjligt att ställa upp en kanon, men det kanske ändå går att föreslå (med viss kraft) vissa verk framför andra och jag tänker mig att elever i svenska skolor bör läsa värdefulla verk av både svenska författare och speciellt betydelsefulla verk ur världslitteraturen.

Det var inte främst en iver för en kanon som fick mig att “ta till pennan”. Det som fick mig att skriva det här inlägget var den skrämmande usla och fegisbetonade argumentationen mot en kanon som jag fann i den här SvD-artikeln.

tack för rättelsen. Jag har inte hållit reda vem som är ordförande i vilket av lärarförbunden och därför låtit mig vilseledas av artikeltexten. Titta här:

“Det gillar inte Lärarnas riksförbund. Det skulle innebära ett steg tillbaka till hur skolan såg ut på 1950- och 1960-talen, tycker ordföranden Eva-Lis Preisz. Fram till dess fanns det både en kanon och tvådelade svenskabetyg(!).”

Lärarnas riksförbund är samma som LR, det uttrycket använde jag på ett ställe. Kanske borde någon av oss kontakta journalisten Lisa Jannerling om detta, för det är ju inte bra om man i en stor dagstidning gör sådana här sammanblandningar (det är inte bra i en blogg heller, men kanske ändå lite mera försumbart).

Artikeln slutar med en passus om läsvanor som Lärarnas riksförbund gjort.
Huruvida det står rätt lärarorganisation eller inte där vet jag inte. Men ovanför påstår Eva-Lis Preisz att det äer en myt att svenska ungdomar läser lite, medan undersökningen faktiskt bekräftar att det är så.

själv läste jag det i papperstidningen och där står förstås samma sak kvar… Nu när du säger det så känner jag igen att det är (eller har varit - jag tvivlar här inte alls på dina ord, utan bara på mig själv) Fjelkner som är ordförande i LR.

Intressant det du säger om svenska ungdomas läsvanor och Preisz’ kommentar till detta i kombination med det som undersökningen visar…

De “skäl” som anförs i artikeln du talar om, Bodil är så infantila, förvirrade och fulla av “allmänt tyckande”, att de är ett gott exempel på den nivå vi debatterar på i Sverige. Vi bara säger något och har inte alls lärt oss anföra logiskt hållbara skäl för våra åsikter. Skrämmande! Jag håller med dig och förstår din undrande inställning - jag bara uttrycker mig kraftigare.

På väg hem från Stockholm i går, lyssnade jag på radion i bilen. Där upprepades gång på gång samma idiotiska reklamkampanj för Socialdemokraterna. Ett inslag handlar om folk som får sparken för att chefen “känner för det” och så hävdar man att det blir så i ett “blått” Sverige. Det som berörde mig verkligt illa handlar om skolan. Där spelar en kvinna lågstadielärare och hon hälsar barnen välkomna till skolan med order om att de ska ha nystrykna skjortor, uniforn, putsade skor och vara tysta. “Har ni förstått”, frågar hon militäriskt. “Ja, fröken”, säger barnen i korus. Sedan kommer en röst som säger “Fler pekpinnar eller fler lärare? Blått eller rött? Gå in och läs på SSU.”
Hela kampanjen är idiotisk, ogrundad och håller skrämmande låg retorisk nivå. Är det så det ska “debatteras” i Sverige av idag? Räcker det med att tycka något och spotta ut sina tankar utan logik eller rationell grund? Är man så in i märgen rädd för att ställa krav, att man tror att t.ex. “ordning och reda” betyder “kadaverdisciplin i militärisk anda”?

Usch, jag blir så trött! Åh, vad tanken på solen och livet i ett medelhavsland blev oemotståndlig helt plötsligt… Vad kan det bero på?..

tack för ett kraftfullt framfört budskap - jag försöker hålla mig lite mer i skinnet (nu menar jag inte att du inte håller dig i skinnet) eftersom jag ju tänker fortsätta att bo här under pausträdet och jag inte vill leva på någon frontlinje. Men du har alltså mitt fulla stöd i det du säger.

Den där reklamkampanjen har jag tack och lov sluppit höra - hittills i alla fall. Lite grann påminner den mig om den där grova antialkoholkampanjen som fanns i svensk TV för kanske en sju-åtta år sedan, men som väl fick dras in just på grund av sin grovhet. Jag minns att det kom råttor hoppande ur munnarna på människor som druckit sprit som inte var från systembolaget och var det inte något makabert med likdelar också?