Varberg - himmel och hav
Varje gång jag är i Varberg går jag flera gånger dagligen över Hästhagabergens ljunghedar ner till havet - tillsammans med Londi min hund. Där strövar vi sedan omkring längs stränderna i Stora och Lilla Apelviken. Ibland klättrar vi upp på Subbebergets gråa klippor. Högst däruppe står fyren. Vi ser ut över havets och himlens växlande ansiktsuttryck och vinden far igenom oss.
2/11, 2006 klockan 23:36
Hej!
Vilka vackra foton! en av bilderna ser ut som en målning av Caspar David Friedrich. Kan du gissa vilken jag menar?
Kristina
2/11, 2006 klockan 23:45
Tack Kristina,
nej, eller ja, jag kan ju försöka gissa: Den nästsista, där solstrålarna bryter sig igenom molnet.
I alla fall är det härligt att vandra längs dessa stränder, särskilt vid en årstid då man har nästan allt för sig själv…
3/11, 2006 klockan 11:57
Hej mamma!
Tog bara en snabbkik for att de vad som hander i din blogg, riktigt vackra foton! Mormor ringde igar, men det vet du val.
Ha det sa bra, Alex
3/11, 2006 klockan 12:10
Hej Alex,
vilken glad överraskning att se dig här! Hoppas du har det bra på alla sätt där nere i den ljusa delen av världen. (Ja, jag vet att det kan vara dimmigt i Parma ibland…)
PS Har du sett Londi på den understa bilden?
3/11, 2006 klockan 19:55
och hunden är med
3/11, 2006 klockan 20:01
Ja, alltid; jag är bunden vid hunden - utan rep…