Orka
”Orka” är ett intressant ord: kort, välskräddat och användbart. Märkligt nog verkar det bara finnas i nordiska språk: svenska, norska, danska och isländska (förmodligen färöiska också). Oftast är det väl så att man inte orkar, men man kan också orka mycket, man kan orka med saker och man kan orka äta upp maten. Nej, nu orkar jag inte mer. Åjo, ta en kaka till. Nu får jag akta mig så att jag inte kommer in på ”truga” också.
Jag slår upp ”orka” hos Hellquist och hittar lite om att ordet finns i nordiska språk och att det härstammar från germanskans *wurkon och att det är en parallellbildning till ”yrka” samt att ordet står i avljudsförhållande till “verk”. Engelskans ”work” bör enligt detta vara besläktat med ”orka”.
Nåväl, gott så, nu skulle jag vilja låna ut ”orka” till andra språk. Lite försiktigt börjar jag med tyskan. Det blir väl ”orken” då eller möjligen ”orkern”: ”Das orke ich nicht” eller ”das orkre ich nicht”. ”Man kan ja nicht alles orken, oder?”
Vi flyttar in det i italienskan också: Infinitiven blir ”orcare”, det står väl rätt klart. ”Non orco più.” (Att ”orco” betyder jätte eller troll bryr vi oss inte om - homonymer är väl inget konstigt? Nej.) ”Orchi?”
”I don’t ork anymore.” Nehej. ”Do you (w)ork?”
Hur blir det på spanska? ”Orcar” väl. ”No orco más.” “¿Tú tampoco?”
”Je n’orc pas.” Eller ska det vara någon stum konsonant eller vokal på slutet? ”Je n’orces plus.” Fast hur blir infinitiven?
Och hur för vi in “orka” i slaviska språk, vilka former tar ordet där? Och på finska? Ungerska? Och…
11/11, 2006 klockan 14:33
Polen:
Ja już nie orkuje! - Jag orkar inte mer!
Orkujesz? - Orkar du?
11/11, 2006 klockan 15:08
Tack Mickey, vad kul att du ger dig in i det här orkandet!
Får jag bara ihop lite fler sådana här läckra fraser, så gör jag ett nytt inlägg kring dem, om jag orkuje.
11/11, 2006 klockan 15:20
Je n’en peux plus!
Je n’ai pas le courage.
Det finns många, men inte orcer - eller vad det nu skulle bli. Böjs väl som ett verb i första gruppen då? Ändelser -e,-es, -e -ons, -ez -ent.
Je n’orce pas.
Jag medger, detta hade jag aldrig listat ut.
Men orkar gör jag inte mycket, och de andra grejerna VAR ju för jobbiga!
Fast konstigt tycker jag nog inte att det är.
11/11, 2006 klockan 15:28
Karin, ska vi säga att infinitiven blir “orcer” då? Eller hur införlivar man bäst det här utmärkta ordet i franskan. Glöm inte att det är du som ansvarar för att det nu införs i franskan! Och konstigt är det inte, det är jag med på nu. Alltså: je n’orce pas. Fast just nu orkar jag väldigt mycket, känns det som.
11/11, 2006 klockan 16:57
Tjeckiska:
-nemohu…egentligen kan inte
-nedokážu
antagligen nästan samma på russiska
den polska varianten var kul!
11/11, 2006 klockan 17:32
Job,
tack, men nu vill jag att du gör ett tjeckiskt ord av “orka” med “orka”. Blir “jag orkar inte” då kanske “neorku”? Elller?
11/11, 2006 klockan 18:27
Det här verkar konstigt!
Men här finns det kanske mer att hämta.
Kan vi inte ha “orchen” på tyska i stället - det river bättre i halsen?
11/11, 2006 klockan 18:46
Det är lugnt, jag börjar i närområdet, det känns helt naturligt. Du behöver inte truguer, j’orce très bien!
11/11, 2006 klockan 23:37
Bengt, intressanta länkar, ja, för övrigt är “orca” på italienska en späckhuggare och något slags allmänt monster, “orco” pratade jag ju om uppe i texten. Men orkar de?
Kanske kunde “orchen” få vara en sydtysk eller österrikisk variant - så långt kan jag sträcka mig.
11/11, 2006 klockan 23:41
Karin, bien, då är orken i gång i Frankrike, je ne te trugue pas.
12/11, 2006 klockan 1:20
Ça, on peut le dire!
12/11, 2006 klockan 11:35
–citat Bodil: Blir “jag orkar inte” då kanske “neorku”? Elller?
det blir
neorkuji
12/11, 2006 klockan 11:55
Aha, det andra var kanske infinitiven då (eller så var det väl ingenting alls). “Neorkuji” alltså. Orkujis?=Orkar du? Nej, så lätt kan det väl inte vara…
PS Übrigens (t)orkar jag golven här nu…
12/11, 2006 klockan 17:33
Orkas li ?…..Orkar du?
Ja vise ne orkam…..Jag orkar inte mer.
On ne orka…….Han orkar inte
Ona ne orka…..Hon orkar inte..
Oni ne orkaju….De orkar inte
Mi ne orkamo….Vi orkar inte..
Orkati sa puno necega je dobra osobina..Att orka med mycket är en bra egenskap…
Ne orkah…Jag orkade inte
Ne orka…orkade inte (hon, han, det)
Ne orkaste…Ni orkade inte
Ne orkasmo…Vi orkade inte
Ne orkase…De orkade inte
Nisam orkao…Jag har inte orkat
Nisi orkao..du har inte orkat
Nije orkao…han har inte orkat
Nije orkala….hon har inte orkat
Nismo orkali….Vi har inte orkat
Niste orkali….Ni har inte orkat
Nisu orkali…De har inte orkat………..osv
12/11, 2006 klockan 17:36
Hade varit användbart att låna “orka” i bosniskan…vi har knappast något ord som det……i för sig här i Sverige använder många bosnier “orka” som om det var vårt eget ord…intressant men också väldigt praktiskt
12/11, 2006 klockan 18:26
Tack, Sejfo,
det här var verkligen en rejäl portion “orka”. Jag ska nu försöka ta in det här böjningssystemet.
Roligt med det där ordspråksaktiga “Orkati sa puno necega je dobra osobina”.
Undrar bara vad “du orkade inte” kan heta… och hur är det egentligen med de personliga pronomina - när sätts de ut?
12/11, 2006 klockan 21:21
Ororkokaror bobarora dodetottota
(För övrigt hur förhåller sig det tyska schaffen till orka?)
12/11, 2006 klockan 21:31
“Schaffen” är väl mer som “klara” även om det ju omfattar en del annat också. Och skillnaden mellan “klara” och “orka” på svenska är ju den den är (bra sagt va?). “Orka” är nog ett riktigt fyndord, det täcker ett sådant alldeles speciellt hörn av verkligheten.
12/11, 2006 klockan 23:15
Precis, det glömde jag…du orkade inte heter “ti ne orka”…de personliga promomina utelämnar man ofta..i de exempel jag gav är det formen på “orka” som visar vilket genus det är frågan om….t.ex. i “Ja vise ne orkam” räcker det att säga “Ne orkam vise”, man vet att det är jag som inte orkar, det avslöjar det lilla m-ett i “orkam”. Likadant är det med “Ne orkaju” eller “Ne orkamo” där du kan utelämna “oni” och “mi”..däremot om du säger “Ne orka” utan något personligt pronomen vet du inte om det är han, hon eller det..kan vara vilket som…du kan se på de exempel jag presenterade innan..preteritum och supinum formerna skrev jag utan personliga pronomen..en ren vana…men det är också rätt att sätta dem..i så fall i början på varje mening…men som sagt, oftast behövs det inte och då är det slöseri med ord att ha dem med
12/11, 2006 klockan 23:49
Då det väl ungefär som i italienskan med pronomenanvändningen, antar jag. På italienska sätter man egentligen bara ut pronomen om det finns risk för missförstånd annars eller om man vill betona väldigt starkt att det är till exempel “jag” eller “du” eller vem det nu är som gör något eller upplever något.
Roligt att få se böjningssystemet så här genom “orka”.
13/11, 2006 klockan 9:50
Alltsammans jätteintressant, och kanske mest Sejfos upplysning att svensk-bosnier tagit in ordet i bosniskan.
Sånt gillar jag.
Kanske är ordet orka vår nästa stora exportprodukt i språkbranschen?
Annars känner jag bara till ombudsman, och de är säkert jättebra, ombudsmännen, men det är inget coolt ord, som mina barn skulle säga.
Då är orka mycket bättre.
Eller som jag säger till barnen: Det är inte hela välden.
Då svarar de:
Jo, c’est världen.
13/11, 2006 klockan 10:12
Karin, ja, “orka” finns ju tydligen redan bland svensk-bosnier (bosnier som bor i Sverige) insprängt i bosniskan och jag har hört det, i alla på skoj, bland svensk-tyskar någon gång (därifrån kommer varianten “orkern” uppe i texten), så kanske tar “orka” hela världen…
Och visst har “orka” långt mer att säga om världen än “ombudsman” eller “smörgåsbord”. Och så låter det bra, eller hur?
13/11, 2006 klockan 10:42
Apropå ombudsman passerade jag igår förbi den luxemburgska barnombudsmannens kontor. Hon är en barnombudskvinna och har titeln “Ombudsfra fir d’Rechter vum Kand”
Ordet “orka” verkar kunna göra internationell karriär! Underligt egentligen att “jag orkar inte mer” kan betyda “nej tack, inte en mintkaka till” eller “nu smäller jag igen kontorsdörren och springer hem och gråter” eller “nej, nu kan jag inte bära ett enda litet risknippe till”.
13/11, 2006 klockan 11:55
Fast man ser ju något av ett samband, orka smörgåsbord och ombudsman - jag tycker att det manar till en limerick (hur nu det stavas), om man hade ork alltså, om den svenska ordexporten.
Det vill säga alla tre orden måste vara med, och det går väl ut på att den där ombudmannen inte ORKAR mer av det swedish smörgåsbord.
Och Jorun, det är det som är det fina med svenskan, dess mångtydighet och otydlighet - menar jag. Det oprecisa.
Det kanske finns i alla språk, men fransoserna har en jädra vilja att precisera allting.
Jag säger naturligtvis bara en sak: JAG ORKAR INTE MED ERT PRATANDE!
13/11, 2006 klockan 13:58
Karin, jag antar att du från och med nu säger “Je n’orce plus!”
13/11, 2006 klockan 18:55
Nyss fick jag ett mail från min vän Anja som jag frågat hur det är med “orka” på finska. Och se där, det verkar finnas ett motsvarande eller i det närmaste motsvarande ord i finskan. Jag lockas att dra en oseriös slutsats om klimatets betydelse för att få fram denna lust att benämna eller definiera just det här orkiga tillståndet. Så här skriver Anja:
Jag funderade också i vilka sammanhang man säger “orka” och exempelvis vid dessa alt:
“Jag orkar inte svara i telefon” = är för lat
“Jag orkar inte lyfta bordet” = är för svag
“Jag orkar inte vakna på morgon” = är för trött
i alla dessa sammanhang används “jaksaa”. Jag orkar inte= minä en jaksa. Jag orkar: minä jaksan.
Och nu talar jag (Bodil) igen. På skoj flyttar jag in det obehövliga ordet “orka” i det finska böjningssystemet:
infinitiv: orkaa
minä en orka (jag orkar inte)
minä orkan (jag orkar)
13/11, 2006 klockan 22:04
Jag vill minnas att jag hört att substantivet “orka” på isländska helt enkelt betyder “energi”.
Här i vår trespråkiga familj har min fru redan för länge sedan självmant införlivat orka i ryska språket.
13/11, 2006 klockan 22:09
David,
“orka” verkar vara ett fenomenalt ord när det gäller att ta sig in i andra språk - bara talarna vet om dess existens så vips är det där.
Om jag får vara nyfiken, vilket är det tredje språket? Kan det vara polska?
13/11, 2006 klockan 22:11
Tänkte berätta hur också, men råkade komma åt skickaknappen. “Ja ne orkaju”. Infinitiv: orkat’.
För övrigt pratade jag en gång med en härboende polska som förpolskade “jag klarar mig” till “kloram sie”. (På riktig polska heter det “dam sobie rade”, ordagrant “jag ger mig råd”.)
13/11, 2006 klockan 22:15
Vet inte vilket som är det tredje, andra eller första, det funkar ju inte riktigt med nummerordning, men ett av dem är mycket riktigt polska.
13/11, 2006 klockan 22:16
Hej igen,
jag hade just tänkt fråga det när jag också hastskickade iväg mitt frågesvar här ovanför.
Orksystemet här växer.
13/11, 2006 klockan 22:18
Jag menade inte i nummerordning utan jag tänkte pudelklokt att två av dem var svenska och ryska och då kallade jag det tredje för “det tredje”. Om du förstår vad jag surrar om.
13/11, 2006 klockan 22:45
Ditt orkaprojekt får mig att tänka på ett annat kuligt lån som redan slagit igenom på bred front.
En konstruktion som på senare år verkar ha brett ut sig från newyorkska till amerikanska i allmänhet och i viss mån också över Atlanten, är ordet “already” i slutet av meningar, i uttryck som “Enough already!” (Det räcker nu!) och “Come on already!” (Kom nu!/Kom igen nån gång!) Exakt samma konstruktion finns på ryska och polska (med “uzje”/”juz”). Min lilla teori är att den har tagit vägen in i New York-målet via jiddisch. Fortsätter utvecklingen kanske den dyker upp i svenska skolböcker i engelska snart…
13/11, 2006 klockan 22:46
Jag vet vad du menade, jag försökte bara vara vitsig.
13/11, 2006 klockan 23:08
Jag undrar om du inte är översättare… (pudelklok och ovitsig igen already)
Apropå jiddisch: Tyskans “schon” har också en stor räckvidd. Alltså mycket större än “redan”.
13/11, 2006 klockan 23:34
Ja det där med att det kom från polska och ryska var ju bara en teori. Och när jag säger teori så menar jag illa påläst pladder.
13/11, 2006 klockan 23:44
Pladder för pladder då. Med det kommer man långt eller i alla fall en bit - men vart vet man inte, men ska det vara så noga?
Din nästa replik hotar väl nu att bli: “Ja już nie orkuje!”
Beh, abbiamo già orcato un bel po’ already…
14/11, 2006 klockan 9:05
Mina ungar säger “redan” i slutet av var och varannan mening. Franskans déjà.
Men det vill jag helst inte ha in i svenskan i alla fall för det låter inte klokt så det motarbetar jag så gott jag kan.
14/11, 2006 klockan 13:28
Karin,
eftersom vi tydligen kört in i redan-spåret på riktigt, så har jag tänkt lite kring det ordet: “Redan” verkar vara speciellt avgränsat i sin betydelse i just svenskan, tycks det mig. Tyskans “schon” kan betyda nästan vad som helst; förutom “redan” kan jag rada upp (och det är inte alls alla betydelser: redan förut, tidigare, verkligen, säkert, väl, nog, visserligen, ändå, då, ja… Och “schon gut” till exempel betyder ungefär “det är OK”. Italienskans “già” har också en vidare betydelse än “redan”:tidigare, före detta, sannerligen, ja, jo, javisst… Och ett uttryck som “eh già eh” betyder ungefär “ja, så är det”.
PS Naturligtvis finns det plats för fler orka-kommentarer, om någon skulle, ja, ni vet vad.
15/11, 2006 klockan 1:15
http://www.orka.biz/OrKa_Logo_small.jpg
Det har redan spritt sig!
15/11, 2006 klockan 5:42
“Jag orkar inte svara i telefon” = är för lat
Som en person som tycker synnerligen illa om att tala i telefon skulle jag vilja påstå att det inte alls nödvändigtvis behöver ha med saken att göra. Jag går gärna dubbelt så långt och ägnar dubbelt så lång tid och ansträngning åt någonting annat än jag orkar ta tag i att svara i telefonen …
//JJ
15/11, 2006 klockan 7:52
Agneta, så “orka” blåser som en orkan runt jorden…
20/11, 2006 klockan 6:43
Jag sitter precis med en engelsk text och höll på att köra fast totalt när jag kom till ett ställe där mitt svenska medvetande inte riktigt kunde koppla bort det faktum att en motsvarighet till “orka” egentligen hade varit det enda perfekta …
//JJ