Jag bor i Frankrike sedan tolv år och jag blir bara mer och mer arg på denna välpolerade franska jag omges av. Som alltid är så perfekt, och därmed många gånger tappar i uttrycksfullhet.
Jag kan bli rasande på det som är att man vill göra om min blattefranska till något som inte är jag.
Jag vill att det ursprungliga språket ska slå igenom, även om det blir “fel” - om det innebär just en större uttrycksfullhet.

I det här fallet finns det ju även ett original att förhålla sig till, som jag inte alls kan ha en åsikt om eftersom jag har nollkoll på språket. Möjligen kan jag ana mig till något som är just mycket rytmiskt, nästan monotont i sin rytm.

Orden är det som gör att dikten växlar uttryck - i såna fall.
Och det gör den ju i bägge era översättningar.
Men din Bodil, känns mer polerad och slipad.
Den känns därigenom svenskare.

Finns det några svenska dikter på detta tema? Vilka växter växer på svenska unga mäns gravar? Vilka växter får svenska mödrar att beskåda med ögonen fulla av tårar?
Gråter svenska mödrar i dikten över söner som stupat i krig?

Det gör de väl antagligen inte.

Det är folkvisestuk på den, kanske måste man utvidga sökandet dit. Jag är jättedålig på poesi, men ska fundera under dagen.
Vilka blommor ser svenska mödrar som förlorat söner i krig…

Nu kan man fundera på vad som är lämpligt att ha som mål vid en översättning av en folkvisa mellan två åtminstone relativt olika språk. Svaret är nog inte helt givet. Jag tänker mig att målspråkstexten ska låta som målspråket, men å andra sidan ska texten bära med sig den stämning som finns i ursprungsversionen. Man kan också tänka sig översättningarna som olika titthål in i originalvisan.

Med tanke på den korta tid vi lagt ner på det här (och på att ingen av oss är professionell översättare mellan just de här språken), så är det naturligtvis så att man kan nå en bra bit längre i det här. Ursprungstextens rytm skulle man exempelvis kunna närma sig mera.

Och när det gäller besläktade visor i den svenska folkviseskatten, så vänder jag mig till läsekretsen. Jag kommer utan vidare på flera pausträdsläsare (vilka behåller jag för mig själv) som nog skulle kunna hitta något här.

som jag ser det när jag tittar på både min och Bodils översättning så är Bodils mera “försvenskad”..samtidigt låter den mera mjukt i mina öron…min översättning däremot (det kan nog inte ni som är från Balkan märka) låter mera hård på något sätt..omöjligt att redovisa vad jag exakt menar med detta…….men den låter mera “sydslavisk”..och det är klart att den gör det..åtminstonne i mina öron..för jag märker att jag har det där sydslaviska tänkandet och känslan som speglas lite i min översättning…..

det interesanta är melodin..jag antar att ni inte (nu menar jag Bodil och Karin) hört visan……vi sjöng den i grundskolan…så vitt jag minns så sjöngs den version vi hade i skolan av en ung flicka..så hela låten är ju inte så “hård” i sig…det känns som om man lyssnar på en barnvisa skriven för att natta små barn….men ändå är den inte det……och nu när jag försöker sjunga både utifrån min och Bodils översättning så fungerar det lite bättre med min……fast det var inte det jag ens tänkte på när jag översatte visan……men jag tycker ändå inte att det är en stor skillnad mellan de två översättningarna när det gäller att på bäst möjliga sätt “täcka” originalet.
Det finns säkert många olika sätt att översätta den..men tror inte att det finns så många varianter när det gäller ordvalet..det handlar mera att träffa rätt ordform och ordföljd så att det låter….och nu kommer det….ska det låta svenskt eller sydslaviskt……..

Kanske kan man tro att olika översättningar fungerar olika bra för olika målgrupper?
För den målgrupp jag tillhör är en ilsknare och kantigare översättning en fördel, men man kunde ju tänka sig att om man åkte ut på något bibliotek någonstans i Sverige och liksom ville SÄLJA “den slaviska folkvisan”, dess skönhet, dess släktskap med svenska folkvisor - allt det - ja, då är Bodils översättning att föredra?

Bodil, det där med att du öppnar fönster eller var det hål? in mot originalet gillar jag. Kanske är det så man ska se det.
Inget blir någonsin definitivt, man kan alltid ändra sig.

Vad gäller att översätta poesi har jag lärt mig (och det tror jag stenhårt på) så är det viktigare att vara poet än att kunna det språk man översätter från.

Dormi sepolto in un campo di grano
non è la rosa non è il tulipano
che ti fan veglia dall’ombra dei fossi,
ma sono mille papaveri rossi.

«Lungo le sponde del mio torrente
voglio che scendan i lucci argentati,
non più i cadaveri dei soldati
portati in braccio dalla corrente.»

Così dicevi ed era d’inverno
e come gli altri verso l’inferno
te ne vai triste come chi deve
il vento ti sputa in faccia la neve.

Fermati Piero, fermati adesso
lascia che il vento ti passi un po’ addosso,
dei morti in battaglia ti porti la voce,
chi diede la vita ebbe in cambio una croce.

ma tu non lo udisti e il tempo passava
con le stagioni a passo di giava
ed arrivasti a varcar la frontiera
in un bel giorno di primavera.

E mentre marciavi con l’anima in spalle
vedesti un uomo in fondo alla valle
che aveva il tuo stesso identico umore
ma la divisa di una altro colore.

Sparagli Piero, sparagli ora
e dopo un colpo sparagli ancora
fino a che tu non lo vedrai esangue,
cadere in terra e coprire il suo sangue.

E se gli sparo in fronte o nel cuore
soltanto il tempo avrà per morire
ma il tempo a me resterà per vedere
vedere gli occhi di un uomo che muore

E mentre gli uso questa premura
quello si volta, mi vede e ha paura
ed imbracciata l’artiglieria
non mi ricambia la cortesia

Cadesti in terra senza un lamento
e ti accorgesti in un solo momento
che il tempo non ti sarebbe bastato
a chiedere perdono per ogni peccato

Cadesti in terra senza un lamento
e ti accorgesti in un solo momento
che la tua vita finiva quel giorno
e non ci sarebbe più stato ritorno

«Ninetta mia crepare di maggio
ci vuole tanto troppo coraggio
Ninetta bella dritto all’inferno
avrei preferito andarci in inverno»

E mentre il grano ti stava a sentire
dentro alle mani stringevi un fucile
dentro alla bocca stringevi parole
troppo gelate per sciogliersi al sole

Dormi sepolto in un campo di grano
non è la rosa non è il tulipano
che ti fan veglia dall’ombra dei fossi
ma sono mille papaveri rossi.