Man kommer så lätt in på frågor som inte har några svar.
Tror du verkligen inte att hans brev tjänade någonting till alls? Tror du inte att de KOMMER att ha en betydelse, om de nu finns utgivna?
Tror du inte att man måste enas kring just såna gestalter som ser helheten och inte delarna?

Bill Clinton, dåvarande USAs president har sagt måbga gånger att han inte respekterar det kriget men själv ansträngde han sig inte för att sätta stopp på det…..

I ett av Vehids brev som han skrev till Mitterands fru, dåvarande franska presidentens fru alltså (som till följd av granateringen av den skola där Vehids fru och ett elev dödades och många sårades, kom till Sarajevo för att visa att hon bryr sig…den granateringen var dessutom känt världen runt, bilderna har cirkulerat i många länder…men Vehid kritiserar följande:
-han tackar för att hon sett till att elever på en skola fått skrivhäften och pennor i present…men hänvisar att de pennor och skrivhäften nu ligger i spillror för att allting förtörts av granateringen

• han hänvisar hur mycket drivmedel som gått under hennes besök..drivmedel som invånarna inte har (I sarajevo har under vintertiden allting som kunde tänkas brinna förstörts av förtvivlade invånare som var tvungna att värma sig..man eldade sina skåp, bänkar och allt annat), och som kunde använts för att värma invånarna under flera veckor…och så påpekar Vehid att det faktumet aldrig nämnts i varken fransk eller annan media..

han kritiserar också en sak som för många kan låta banal för vissa…i avgränsningen mellan två stadsdelar i Sarajevo där serbiska krypskyttar dödat en massa oskyldiga människor så har man ställt containrar för att folk ska kunna springa över gatan utan att bli träffade..du kan bara ana hur farligt det var och hur lång tid det tog att sätta upp dem…..det är de containrarna som tagits bort när Mitterands fru var på besök för att de “stod i vägen”…

Så det är sådana saker som Vehid påpekade……själv vet jag ännu mer än vad han sa i boken….jag var själv där nere under ett par krigsmånader och dessutom hade jag vänner och släkt i Sarajevo under hela kriget………min morbror var en av de modiga kämpare som försvarade Sarajevo…..han berättade själv att kriget kunde ha stoppats..men man lät det pågå……och själv var han, man kan nästan säga förbannat på världen när kriget stoppades 1995, när bosniska armén, stärkt och modig var på väg att befria alla okuperade områden…..

Jag minns fortfarande hans ord när han sa….ser du, hade de inte stoppad det så hade vi inte behövt mer en ett par månader att befria hela landet………..uppenbarligen “smakade” inte detta för vissa personer i världen……..1992. när serberna som var starkt beväpnade (de hade ju alla vapen som tillhörde före detta jugoslaviska armén) tog stad efter stad och slaktade allt som stod i vägen så stoppade man inte kriget…..och inte bara det, utan man införde embargo på vapenimport så att bosnierna inte kunde beväpnas…men under de blodiga åren så har bosniska soldater själva lyckats beväpna sig med serbernas vapen som de tillkämpat sig…….så när bilden 1995 började vändas stoppades kriget……na ja, hur som hels var stackars människor glada….

Så, det som bl.a Vehid tar upp i sina brev är allmänt känt…eller kanske inte i sin helhet ibland eftersom man inte presenterat ALLT i västerländsk media….det man hoppas på är att de kommande generationerna och de kommande ländernas ledare förstår vad som hänt..att DE är mer mänskliga än vad vissa av deras föregångare varit……

Nu är situationen i Bosnien inte lätt heller…man insåg nog att den där Daytons överrenskommelse inte riktigt fungerar i praktiken….Bosnien är uppdelat i två delar och serberna i den serbiska delen vill helst vara självständiga eller en del av “Storserien” som vissa uttrycker sig……världen vill nog helst se tt suveränt och enat Bosnien..men som sagt, de serber i den “så kallade” Serbiska republiken skulle i så fall känna att de inte haft någon nytta av kriget om de gav upp…en republik som bildats genom genocid och etnisk rensning….

egentligen skulle det vara bra med en karta här, eftersom många av dina läsare nog inte har en särskilt klar bild av det hela rent geografiskt - inte jag till exempel. Vad tror du? Har du någon lämplig? Jag kan sätta in den under texten.

Att sprida mer information om vad som verkligen hänt och fortfarande händer måste ju vara bra. Det är väl faktiskt en sak man KAN göra.
Men hur får man stopp på krig?
Och om man får det, såren sen att läka?
Jag antar att det måste vara de inblandade själva som verkligen VILL få stopp på det. Och att det finns ledare då, som kan formulera den här viljan, och som kan få folk med sig, och sen -

Ja, se bara på Europa, Västeuropa. Kan man säga att såren efter då båda världskrigen börjar läka ut nu?
Jag vet att det här låter så krasst, men om det inte finns enorma ekonomiska intressen i ett område (olja tex) så skiter ju andra länder (USA) i vad som händer här.
Och vi andra?
Ja, allt detta är samvetsfrågor, och mina svar är nog ganska nedslående.

Här i Frankrike där jag bor finns det fortfarande en massa sår kvar, märkligt nog, efter våldsamheter i landets historia, och för all del i andra länders historia, och nej, de läker inte ut.
Inte förrän någon (statschefen i regel) bett om ursäkt å statens/landets vägnar kan något som börjar likna “kollektivt sorgearbete” eller vad man nu ska kalla det, starta. (Och det kan vara grejer som Frankrikes roll i slavhandeln, och det var ju ett tag sen.)

Och i Sverige har jag över huvud taget aldrig upplevt att man funderar på att den sortens konflikter finns, inom landets gränser.

Är rädd att det blev ganska nedslående just, min kommentar, men den är å andra sidan uppriktig.
När jag stöter på min egen maktlöshet så ber jag.
Det är väl det enda jag kan ge dig, egentligen - jag tänker på dig.

Nunnan var kanske omänsklig..eller så är hon väldigt mänsklig men bara hade bråttom eller tänkte just på något…det kan finnas hur många orsaker som helst att man beter sig på ett visst sätt..men visst, jag håller med henne som gick fram till nunnan…hon kändet att det var rätt…men å andra sidan så hade den där uteliggaren ingen nytta av det….men det kanske kommer andra som är i behov av hjälp att ha…och det kanske blir just den nunnan som hjälper någon annan..påverkad av det hon konfronterades med………

Jag tror att man just i sådana här situationer när någon är i behov av hjälp upptäcker sig själv…man kanske inte är omänsklig om man inte gör ett dugg utan man är kanske rädd eller försiktig eller vad som helst……..men visst, det krävs, anser jag, att man vågar göra något man kanske inte brukar göra..på så sätt kan man må bättre själv (som den kvinnan)..men själva meningen är inte att man själv mår bättre..det är nog fel uttryck….det är själva akten av hjälp som räknas..man måste känna att det man gjorde var mänsklig oavsett hur man själv mår efteråt…..

Det fick mig att tänka på en liknande situation som hände mig själv när jag för ett par år sedan var på stan…..det var en ung man, kanske 25 eller så med väldigt långt skägg, iklädd i gamla slitna trasor som frågade på dålig engelska om en väg..han hade en gammal ruggsäck med sig och det kändes att han inte duschade på länge….jag märkte att han var tysk så jag började prata tyska med honom..och fick reda på att han förlorat jobbet, att släkten inte brydde sig om honom..och nu driver han bara runt i Europa och äter det han får.. etc…i sådana situationer tänker jag inte på om det han säger är sant eller inte….jag märkte att han var hungrig och behövde värma sig så jag tog med honom hem..det var en överraskning för min släkt där hemma när jag kom in med en illaluktande “grottmänniska” som han såg ut som….vi satt vid bordet i flera timmar och pratade om precis allt..medan han åt….sedan skickade jag honom till badrummet där han duschade och rakade sig..han fick nya kläder och lite fickpengar och så gick han…….vad jag borde ha gjort eller inte gjort funderar jag inte över….jag gjorde bara något jag kände var rätt och det skulle jag göra om……jag kanske inte förändrade hans liv men införde lite glädje i det…så kanske hans liv ändå förändras på något sätt

När jag nu kopplar dessa historier till kriget i Bosnien så är skillnaden mellan dem att i Bosnien var folk man (eller i detta fall Vehid) bad om hjälp folk som redan var inblandade i kriget på många sätt..det är inte utomstående man råkar se eller höra om….utan folk som från början varit inblandade…och då kommer det in helt andra aspekter av mänskligheten och det mänskliga……

Men hur som helst så är min önskan att alla som behöver hjälp hittar och får den också och att alla som KAN erbjuda hjälp om än tillfälligt (det är små saker som gör människan) ger den till de behövande…….

Men visst är det en sorts brott att blunda för saker, det kommer man inte ifrån.
Å andra sidan, som du säger, även något mycket litet som man gör för att hjälpa till “räknas”.
Och som du var inne på, man tänker inte, man GÖR.
Det har hänt mig också att jag gjort, men det är inte de gångerna jag funderar över i efterhand…

Man kan hoppas…och det gör jag också… att så är fallet med alla de som inte gjort något mänskligt och som kunde ha gjort det..att de också frågar sig…….eller de som gjort något omänskligt…..hoppas bara att eftertanken inte bara är förknippad med det man inte gjort utan också det man gjort dåligt……………läste nyligen en bok av Christine Brückner (Jauchen und Levkojen) där den gamle Quindt säger vid ett tillfälle just det där med att det viktiga också är “det man inte sagt eller gjort”…det är ett slående exempel på människans ovilja att agera av olika anledningar……..