För någon vecka sedan, eller när var det? - här har hoppats och vistats i limbo och på vallmofält så intensivt på sista tiden att jag inte riktigt minns - nå, för ett tag sedan pratade jag i alla fall helt flyktigt om Thomas Manns ”Der Tod in Venedig” här. Och jag tänkte då […]
Egentligen skriver jag aldrig något om min familj här under pausträdet - utom om Londi då, men hon är ju hund - och så har jag också tänkt att det ska vara i fortsättningen. Men någon gång gör jag ett litet undantag och idag är det dags för ett sådant.
När Alexandra (som nu är […]
Vandringen bland blommor fortsätter här under pausträdet - från tulpan till vallmo och så åter till vallmo. Texten som följer här är en sydslavisk folkvisa där vallmon spelar huvudrollen. Det är Sejfo som letat fram den åt oss och det är han som har gjort den första grundöversättningen, som följer här:
Vallmorna röda
*Åter har de blommat […]
Jag har placerat det här inlägget i kategorin ”politik”, men hade jag haft kategorin ”absurditeter” hade den kanske passat bättre där. På bilden här under ser ni en åldrad diktator som bläddrar eller läser i sitt husorgan ”Juventud rebelde” (Rebellisk ungdom). Han är klädd i en tröja som på ett dagisaktigt sätt är märkt med […]
Jag mediterar över ordet ”limbo”, som gång på gång har hamnat i min väg på sista tiden. Själva klangen i ordet är tilltalande: harmonisk med en lätt magi över sig, ordet sjunger och studsar liksom i huvudet på mig: limbo, limbo, limbo…
Vad betyder det då? Det betyder ”varken himmel eller helvete”. Svaret är som […]
Jag har läst vidare i Stig Dagermans ”Tysk höst” och nu är det bara något enda kapitel kvar. Mycket har gripit och en hel del har skakat mig, men inget ställe har gjort så stark intryck på mig som det första stycket i ”Genom de hängdas skog”. Detta lilla stycke utgör en fulländad helhet, […]
I gårdagens SvD läste jag en intressant artikel av Ebba Witt-Brattström under rubriken ”Bristen på bildning gör alla till förlorare”. Eftersom jag i mycket delar Witt-Brattströms åsikter i den här frågan vill jag göra mig till en mikro-megafon för hennes ord här.
Balanserande på gränsen mellan ironi och uppriktighet talar Witt-Brattström inledningsvis om att hon […]