Gårdagens tulpantext låter mina tankar vandra lite bland blommor. I huvudet hör jag Fabrizio de Andrés sång om Piero, en ung soldat, som dog en meningslös död i ett krig som inte var hans. Första och sista strofen lyder så här:
*Dormi sepolto in un campo di grano
non è la rosa, non è il […]
Idag har jag en gästskribent här under pausträdet. Det är Sejfo Jakubović som nu får ordet. (Han har för övrigt skrivit här en gång tidigare, då om tysk barocklyrik under rubriken ”Barocken och fundamentet”.)
••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Jag är mitt i en intressant bok om konflikter mellan kristendom och islam med originaltiteln ”Infidels- A History of the Conflict Between […]
Idag ligger jag lite lågt och vilar mig från skrivandet (har ingen riktig ork). Jag tiger och låter Hermann Hesse tala till er ur ”Lektüre für Minuten”.
Mancher hält sich für vollkommen, nur weil er geringere Ansprüche an sich stellt.
•
Das Chaos will anerkannt, will gelebt sein, ehe es sich in neue Ordnung bringen läßt.
•
*Es gibt Frieden, […]
Fortfarande arbetar min hjärna med att sortera intrycken från i förrgår kväll. Jag besökte tillsammans med en god vän en bosnisk litteraturafton i Uddevalla. Språket var bosniska (eller ska jag kalla det den bosniska varianten av det där stora sydslaviska språket…) och det varken förstår eller talar jag, men jag fick tolkhjälp av min gode […]
Jag tar upp ”Igelkotten i brunnen” igen. Ur brunnen. Också den här gången väljer jag två dikter - två som på ett särskilt sätt knackat hål på mitt skal:
Metaforer
*En hare är ingen hare, utan någon som flyr.
En gren är ingen gren, utan något som knäcks.
(Är suputen en gren?)
Nej, en […]
”Orka” är ett intressant ord: kort, välskräddat och användbart. Märkligt nog verkar det bara finnas i nordiska språk: svenska, norska, danska och isländska (förmodligen färöiska också). Oftast är det väl så att man inte orkar, men man kan också orka mycket, man kan orka med saker och man kan orka äta upp maten. Nej, nu […]
Jag är visst tillbaka vid Thomas Mann igen, den här gången är det ”Der Tod in Venedig” som jag ger mig en omläsning av. Aschenbachgestalten rör runt i mina tankar. Jag tittar på ett foto av Mahler - en profil som bara är ande eller ska jag säga energi:
Jag läser i lite gamla anteckningar […]