Igår kväll läste jag en intressant artikel i septembernumret av ”med andra ord” som är en tidskrift om litterär översättning. ”Poesiöversättandets offerväsen” heter artikeln och den är skriven av Augustin Mannerheim. De första raderna i texten skisserar upp grundförutsättningarna:

*När man försöker översätta bunden poesi på bredden inklusive rytm- och rimmönster kommer man snart underfund med […]

Inspirerad av Johans text om Stig Dagerman och romanen ”Bränt barn” har jag plockat fram Dagermans reportagebok ”Tysk höst” som jag köpte för inte så länge sedan på ett antikvariat i Göteborg.

Under hösten 1946 gjorde Dagerman en reportageresa i det sönderbombade Tyskland och skrev en serie artiklar som längre fram kom att samlas i denna […]

Egentligen hade jag tänkt tala om något helt annat idag, men så fick samtalet under Kleists ”Über das Marionettentheater” eller mer exakt en kommentar där från Sejfo mig att läsa Eduard Mörikes dikt ”Auf eine Lampe” lite noggrannare. Den här dikten:

*Noch unverrückt, o schöne Lampe, smückest du,
An leichten Ketten zierlich aufgehangen hier, […]

Nu sover barnet tryggt hos dockan;
försilvrat glänser böljeskummet.
Ej mäta tiden, se på klockan -
men vara tiden, vara rummet!

Ej i minuter sönderstycka
en månskenstimme, snart förgången!
Det finns en väntan som är lycka;
min själ är tystnad före sången.

*Ej gruva sig för eftermälet,
ej rivas upp […]

Under Humanistdagarna vid Göteborgs universitet förra helgen lyssnade jag bland annat på ett intressant föredrag om skillnader och likheter mellan olika språk i det som en gång var Jugoslavien. Det var Sonja Miladinović, doktorand i slaviska språk, som höll föredraget.

Hon talade till exempel om de olika dialektgrupperna kajkaviska, čakaviska och štokaviska. Kajkaviska talas i norra […]

Idag har jag blivit biten av en ordningslus och som en följd av detta tänker jag försöka sammanställa pausträdets Fausttexter här.

Som en inledning placerar jag två citat ur ”Prolog im Himmel”, två textställen som befinner sig bara några rader ifrån varandra, men vilkas innehåll sträcker sig över det mänskligas hela vidd:

*Es irrt der Mensch, […]

Kleist är en av de där författarna i världslitteraturen som bara kan likna sig själva. Hans texter är utsökt välkomponerade, skenbart vanvettiga störtdykningar genom tid och rum. Tempot är fallets och sträckan är oändligheten.

För någon vecka sedan råkade en för mig dittills okänd text av honom i händerna på mig. Det rör sig om ”Über […]