Min Oma eller min mormor dog när hon var 92. Det är ganska länge sedan nu. Hon var egentligen helt klar i huvudet ända till slutet och inte var hon direkt sjuk heller, bara lite trött och liksom skör. Jag vet att hon satt på balkongen på Danvikshemmet i Stockholm - det var försommar - […]
Igår kväll läste jag länge dikten ”Che vuoi, pastore d’aria?” av Salvatore Quasimodo. Jag försökte gräva mig in i den. Bredvid mig hade jag också Anders Österlings tolkning av den - ”Vad vill du, luftens herde?”
Sicilianskt inland någonstans bortom Agrigento, floden Platani, högslätten Acquaviva - det är där vi är. Tiden då, är den Quasimodos […]
Nyss snuddade jag vid Schillers ”Die Götter Griechenlands” här. Hölderlins ”Da ich ein Knabe war” är på ett liknande sätt ett uttryck för denna längtan tillbaka till det klassiska Grekland som tidernas morgon, det sanna ännu ogrumlade livet. Om man ställer de båda dikterna bredvid varandra, så är Schillers en blick utifrån på denna sköna […]
Jag gläntar lite på dörren till min Borchertverkstad igen. Först av allt stort tack för kommentarerna och förslagen till mitt föregående Borchertinlägg. Just nu håller jag på med berättelsen ”Schischyphusch”, som väl är en av de svårare att tvinga över till svenska (schvenschka). Historien tar avstamp i ett möte mellan två män som båda har […]
För tillfället mera läser än skriver jag här under trädet och någon tackar mig säkert för det. Och jag har min andra grekiska period - genombruten av runstenar och gallomani - sedan allt detta började; spelar samtidigt vidare på Gullberg-strängen, certo. Idag så här:
Sappho
Fast ordet du sjunger är luft,
duger det väl att höras.
*
Döden […]
Kanske är det dikten ”Joniskt” av Konstantin Kavafis, ett tuppfjät härifrån, kanske är det utsnittet ur Bertil Malmberg-dikten, som Bengt satte in i kommentaren under Kavafis-dikten:
Det snöar över mig: thessalisk snö.
Omkring mig har jag ett hov
av vargskuggor. Dunkla ögon brinna.
Och detta hände under det jag sov.
Jag hette Artemis. Jag var gudinna.
som […]
Jag gör - på förtäckt begäran - en liten extra utvikning till Mervallastenen. Möjligen hade denna runsten inte så mycket att göra i föregående inlägg, men här är den sin egen på sin egen plats.
Här är stentexten i moderniserad form (igen):
*Sigrid lät resa stenen efter Sven, sin make.
Han ofta seglat
till Semgallen […]