Drömmar av tegel
Tegel är ett fascinerande byggnadsmaterial, som är väldigt nära det organiska, det levande - bränd jord eller snarare bränd lera. Teglet är en urgammal grundsten i de flesta kulturer. Teglets färger är skiftande men alltid varma.
Tegelvy i Wismar - St. Georgen, Fürstenhof, St. Marien
Ordet ”tegel” härstammar från latinets ”tegula” som har med ”tegere” täcka att göra. Ordet ”tak” är urbesläktat med ”tegel”. Allt detta enligt Hellquist. På tyska heter tegel ”Ziegel” (främst taktegel) eller ”Backstein”, ett ord som låter tjockt och matigt på ett trevligt sätt. Det engelska ”brick” låter då lättare och tunnare. På italienska finns som på tyska ett tegelklingande ord för taktegel - ”tegola” och ett tjockare ord för murtegel ”mattone”.
Blick över Ferraras tak från Castello Estense
För så där en hundra år sedan fanns det så många som fem tegelbruk i Vänersborg. Här är en rest av ett av dem nära Norskens brygga vid Vassbotten:
Också i förfallet behåller teglet sin värme och skönhet:
Ännu inte restaurerat hus i Görlitz
Gränd i Urbino
Moské intill den romerska agoran i Aten
Slottskyrkan i Ludwigslust
Hörn av Castello di Gradara
Torn (vattentorn?) i utkanten av Wismar
I ”Hannoversche Punktierungen” fäster den vitryske poeten Ales Razanau i en dikt vår uppmärksamhet vid tegelstenarna i en byggnad och vid samspelet dessa stenar emellan:
Bis zum bitteren Ende,
haben sie einander geschworen
zusammenzuhalten?!
Die Ziegel
des alten Gebäudes.
Güstrow - domens mäktiga torn
10/3, 2007 klockan 10:36
Skönheten i dessa bilder är en stor glädje att se. Tegel kan man bygga alltifrån hus till drömmar av. Jag saknar mitt gamla tegelhus just därför. Utsikten över Ferraras tak är så fantastiskt fin. God helg!
10/3, 2007 klockan 11:12
Tack Thomas,
ja, tegel är något särskilt, så tätt förbundet med mänsklighetens historia och så vänligt i färg och struktur.
God helg!
10/3, 2007 klockan 13:07
Willy Kyrklund har ju skrivit en novell på temat, Opus tegula, där en misslyckad konstnär, Magnus Erasmus Videström, i avsikt att mura en öppen spis tvångsmässigt fortsätter mura tills han fyllt hela huset med tegel.
Och som inför skranket sedan vädjar:
Jag ber er beakta, herr domare, materialet. Det bestående i ett konstverk är materialet. Elden slocknar och formen tömmes på sitt innehåll. Endast materieklumpen återstår, som kom till användning, leran eller guldet, ockran och cinobern, eller den tomma spelplatsen som skådespelarna har lämnat. Men någon skall gå över den tomma scenen och lyssna efter ekon och någon skall gå förbi högen av hopad marmor och bestiga berget av bränd lera och förundras.
En lysande novell, tycker jag. Och ett lysande material!
10/3, 2007 klockan 15:06
Jag tänker mig att teglet både som material - med sin färg och konsistens - och som enskild tegelsten i samspel med mängder av andra likadana/liknande byggstenar kan ha inspirerat diktare i alla tider. Teglet är en av människans äldsta följeslagare, ett grundmaterial och en grundform.
Tack för hänvisningen till Kyrklunds novell!
10/3, 2007 klockan 17:16
Det vore kanske intressant för dig att titta på Per Kirkebys tegelskulpturer, varav en finns på Skeppsholmen, men en jag gillar bättre finns i Höganäs, andra i Köpenhamn och runtom i världen.
Undersök! Han har tankar som går i riktning av teglets filosofi
i hast, Gabrielle Björnstrand
(Kolla min översättning av Per Kirkebys “Handbok”, Ellesrtröms förlag, också, om du harlust)
10/3, 2007 klockan 20:00
Gabrielle,
jag har nu varit och tittat på Per Kirkebys tegelskulptur i Göteborgs hamn och den får mig att tänka på några bilder jag tog i Wismars gamla hamn för inte så länge sedan. Om du vill titta så finns de här:
http://www.bodilzalesky.com/blog/2007/02/27/wismar-gamla-hamnen/
Jag ska se om jag kan få tag i “Handbok” också. Tack!