Kul att du hittat tillbaka till Goethe igen. Om det här blir en lång kommentarstråd skall jag skriva något vanvördigt i slutet

I det här kapitlet går en orolig Wilhelm upp till den gamle harpspelarens vindsrum. Han stannar utanför dörren och hör denne sjunga diktens ord (ungefär, står det). Sedan kommer han in, den gamle gråter, Wilhelm gråter, de växlar några ord och efter en stund sjunger harpspelaren en annan sång:

Wer sich der Einsamkeit ergibt,
Ach, der ist bald allein;
Ein jeder lebt, ein jeder liebt
Und läßt ihn seiner Pein.
Ja! laßt mich meiner Qual!
Und kann ich nur einmal
Recht einsam sein,
Dann bin ich nicht allein.

Es schleicht ein Liebender lauschend sacht,
Ob seine Freundin allein?
So überschleicht bei Tag und Nacht
Mich Einsamen die Pein,
Mich Einsamen die Qual.
Ach werd’ ich erst einmal
Einsam im Grabe sein,
Da läßt sie mich allein!

Googlade litet på Wilhelm Meister för att se vilka svenska översättningar som finns (Teresia Eurén - never heard). Emellertid hittar jag via Projekt Runeberg en annons i “Biblioteksbladet” från 1932 för en svensk Goetheupplaga i 9 band “i stilrent klotband” närmare bestämt “Bästa
elfenbensklot med titelfält och pärmstämpel i ljusgrönt”. Varför jag tar upp detta är dock för att dra uppmärksamheten till den klangfulla sales pitch som avslutar annonsen. “Den klassiska bildningen skall hjälpa Er tillrätta i en vrång och splittrad värld!

Det var då det.

Fint citat ur “Biblioteksbladet” och det där “elfenbensklot” - jag vet inte vad jag ser framför mig när jag hör det ordet. En bälta kanske.

Über allen Gipfeln
ist Ruh.
In allen Wipfeln
Spürest du
nur eine Kuh;
Die Vöglein schweigen im Walde.
Warte nur, balde
sagst du auch “Muuh.”

Citerat ur minnet från jag vet inte var.

Året därpå började jag skolan, som sexåring, och i samband med att vi fick oss psalmböcker tilldelade berättade vår fröken om Viktor Rydberg och att han hade gått i skola i ett hus vid samma lilla gränd som vår lilla annexskola låg vid och att kyrkan vi såg genom klassrumsfönstret var samma kyrka som Rydberg gått i. Så läste vår fröken Träsnittet i psalmboken. Jag minns än i dag hur ögat for över kyrkan medan jag lyssnade på diktens ord och jag tror också att just det tillfället hade en rätt stor betydelse för att jag sedan alltid tyckt om att läsa poesi.

Nu väntar jag på hur du går vidare till Goethe…

Jo, jag gick vidare med Goetehe “för egen del”, som jag skrev. Jag kollade runt i mina hyllor, men insåg snabbt att jag inte hade mer än några översatta dikter i en antologi, men det som for runt i skallen var att jag någon gång för länge sedan läst en text om Goethe och den fann jag, efter en stunds funderande, i Författarnas litteraturhistoria: “De utländska författarna 1., där Sigrid Combüchen skriver om Goethe. Så nu har jag läst om det kapitlet. Dryga 25 år efter första läsningen.

En del av Carl Snoilsky översatta Goethedikter finns här, dock inte Harfenspieler.

Så kände jag, när jag förnam engång
På främmande tungomål min sång!

Och här är raderna i “Ein Gleichnis” i original:

So war mir’s, als ich wundersam
Mein Lied in fremder Sprache vernahm.