Tid för avfärd - imorgon bitti - för mig mot fjärran länder, berg, städer och stränder. Också pausträdet vandrar ut i sin sommarhage.
Någon gång i mitten av juli är vi här igen. (Mitte Juli bin ich wieder da/A metà luglio ci sarò di nuovo) Jag önskar alla pausträdsläsare en skön sommar.
Så här i hettan tänker jag inte ta i för hårt. Jag nöjer mig med lite lösa funderingar kring syren och fläder. På tyska heter syren lustigt och irriterande nog Flieder. Och nu är syrenernas tid förbi igen; nyss var de så här vackra och friska:
Fläder heter på tyska Holunder. På skånska finns ett besläktat […]
Just nu är allt i naturen oändligt vackert, nästan allt i alla fall. Trädens grönska har fortfarande något av det skira spröda kvar samtidigt som den starka gröna, gröngröna tiden väller in med all makt. Jag tittar mycket på träden. För några dagar sedan - eller är det mer? - la jag märke till att […]
Hellmut von Cubes ”Tierskizzenbüchlein” fortsätter att locka mig till översättningsförsök. Härom dagen gav jag mig på den lilla suggestiva texten om fladdermössen - inte minst von Cubes bilder av människan i fladdermusen fascinerar mig:
• • •
Fladdermössen
*Det finns ingenting som dyker upp så plötsligt som fladdermössen. Bynatten spottar ut dem, de är där som om de […]
Igår översatte jag ytterligare en prosadikt av den unga lettiska författarinnan Inga Abele. Översättningen från lettiskan är gjord via Matthias Knolls tyska översättning som finns i samlingen ”lettische literatur # 2”. I Salongen kan ni hitta ytterligare sex av Abeles prosadikter i svensk översättning.
*Vid middagsbordet ser jag in i mina närmastes ansikten. Utanför dörren brusar […]
Också hit till kärret har sommaren kommit. Björkstammarna kliver glatt omkring bland de mossiga tuvorna genomlysta av sol
och ängsullen, eller är det kanske tuvull det här, leker och vippar övermodigt på sina smala stänglar.
Dunlätta fjun…
En del böcker är som stora tjocka musslor som långt inne i ett ganska långtråkigt köttdjup döljer en oerhörd pärla. För några år sedan läste jag utan större entusiasm romanen ”Marken under hennes fötter” av Salman Rushdie. Ungefär mitt inne i boken, närmare bestämt på sidan 247, såg jag plötsligt ett litet stycke som […]