Mitt ute på fältet finns Liljekonvaljön,

ett helt litet berg med konvaljer och konvaljer.

Alla så här vackra, så här absolut rent skurna - klarvita klockor mot det gröna:

Och inne i det gröna havet med det vita vågskummet sitter Konvaljhunden:

Träden vadar i de gröna böljorna:

Hemåt följer vi ett hjulspår över fältet:

Ibland tycker jag att det kan vara intressant att lägga lite tid emellan en händelse och skildrandet av den - eller av skildrandet av skildrandet av den. För drygt fem år sedan skrev Freya Klier (som jag har översatt flera texter av här tidigare) den här texten apropå Günter Grass’ bok ”Im Krebsgang” (”Krabbans gång […]

30. Och han sade: ”Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
31. Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
*32. men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland […]

Nu spelar spanska hyacinter -

blått

rosa

… vitaste vinter

Min Borchert-översättning börjar närma sig slut. Det är bara två Kurzgeschichten kvar förutom finslipningen av det hela. Boken som helhet med hörspelet ”Draußen vor der Tür” och de fjorton berättelserna är ett brinnande antikrigsdokument fyllt av smärta och förtvivlan.

Idag lägger jag in slutet av texten ”Dann gibt es nur eins!”/ ”Då finns det bara ett!”, […]

En vän skickade mig två bilder från porten till Kavafis’ hus i Alexandria. ”Not special at all”, säger hon om dem, fast ändå är de nog det, just lite speciella.

I gränden mellan portbilderna läser jag en dikt av diktaren:

Ytterst sällan

*Han är gammal. Sliten och kutig,
utsjasad av år och missbruk.
Sakta korsar han […]