Jag undrar om du känner till en bok som heter “La Loi” av en fransk författare, Roger Vailland. (Också filmad med Lollobridgida och Yves Montand). Den har för alltid präglat min bild av sydligaste Italien med brännande hetta, fullständig laglöshet, “mafia”, korruption, stillastående sedan århundraden men också med människor sega som olivträd och tradition och kultur med månghundraåriga rötter. Det du berättar om Lesina passar precis in i den boken. Jag har inte tillgång till den just nu så jag kan inte kolla exakt var den utspelas - “southern Italy” säger Google och det räcker ju inte långt.

Men jag har haft italienska vänner som fnyst åt den, huvudsakligen för att den var skriven av en fransman.

först får du mig att tänka på ett inlägg från tidigare (mycket tidigare) här, där en man som drabbats av malaria är huvudperson: http://www.bodilzalesky.com/blog/2005/05/21/alpenpanorama/

Under långa tider var malarian utbredd i Italien, särskilt i sankmarkerna nära kusterna. Det anses att den “bonifica” (utdikning, dränering) som genomfördes under Mussolinitiden förde till att malarian i stort sett försvann. (gult grin kanske passar här?)

Nej, jag har tyvärr inte varken läst eller sett “La Loi”, så jag kan inte tycka något där, men Syditalien har ännu mycket svårigheter att kämpa med, fast det finns också sådant som är alldeles särskilt bra där (förstås).

Jag glömde en liten lustig episod under den här resan: På campingen i Rodi hade vi på kvällen, innan vi gick en sväng längs stranden nedanför, beställt varsin pizza av paret som skötte det hela. När vi kom tillbaka hade alla ätit, men våra pizzor fanns under den stora äktenskapliga sängen i campingvaktbostället, ordentligt inrullade i tjocka täcken för att hålla värmen. Det var ändå trettio grader i luften.