Genom åren har jag då och då, oftast helt flyktigt, stött på Renzo och Lucia, de båda huvudpersonerna i Alessandro Manzonis roman ”I promessi sposi” (”De trolovade”), det mest kända verket från den italienska romantiken, men inte förrän nu har jag läst mig igenom hela tegelstenen. I Italien hör romanen eller hörde åtminstone förr till […]

Novembermörker, novemberljus - dags att vända blicken inåt.

Igår hittade jag ett fint inlägg om Ivar Arosenius hos Keri på Mondschnee och det fick mig att tänka på min barndoms första riktiga bok: ”Kattresan”. Kanske är det den mest spännande bok jag upplevt i hela mitt liv. ”Efter tvåårsåldern upplever man inget särskilt mer”, låter det här kanske som, tja, möjligen är det […]

Oderlandet här kring Frankfurt/Słubice är en egen värld också i en tid som denna, då så många floder rätats ut och vallats in. Visst finns det en del av människan åstadkomna räta linjer och hårda kanter längs Franfurtsidan i närheten av bron, men annars får man ett intryck av att vatten och land ganska fritt […]

Så här ser Słubice ut ifrån bron och kanske är det här den vackraste vyn av staden.

Polen vänder inte ansiktet mot Tyskland - Polens vackraste ansikte tror jag finns i Kraków, där också hjärtat slår. Men här vid gränsen är ännu inte andra världskriget borta ur sinnena - inte ur den äldre generationens […]

Och när jag nu ändå var i Frankfurt/Oder, så ville jag förstås till Kleist-Haus.

Jag fick snart klart för mig att det vackra huset inte alls är hans födelsehus, men i alla fall är huset från Kleists tid och det inrymmer ett fint litet Kleistmuseum. Bland annat finns där en målning som föreställer just födelsehuset […]

I kvällsdunklet blir en vandring över bron mellan Frankfurt och Słubice till något mera fantasieggande än i dagsljus. En liten ilande känsla av fara smyger sig på vandraren.

Men vi kommer till andra sidan. Från en plats vid ett broräcke i Słubice söker sig våra blickar över Oder till Frankfurts mörka silhuett med dess spridda punkter […]