Under min Boccaccio-läsning har jag ibland stött på berättelser som jag känner igen ur andra sammanhang. I första dagens tredje historia möter vi Saladino kung av Babylonien. Han är en både tapper och förslagen man som segrat i många strider, men han lever på alltför stor fot och får så småningom allvarliga ekonomiska problem. Vart […]

Under några dagar har det ibland kommit in en fläkt av vår i luften här. Då och då har vi sett solen och någon gång har den också värmt oss lite grann. Kanske är det här den sista vårdagen innan vintern kommer på allvar.

Jag går ofta till kärret. Där härskar en tid som inte […]

För en tid sedan fick jag av en vän en liten tunn bok med blåsvarta hjärtan målade på pärmarna: ”Die vierundzwanzig Sonette der Louize Labé - übertragen von Rainer Maria Rilke”. Louise Labé (1525-1566) kan ni om ni vill läsa om här till exempel. Jag väljer att läsa den sjunde sonetten i samlingen:

Sonnet VII

*On voit […]

Ramberättelsen till Giovanni Boccaccios ”Decameron” (ca 1353) utspelar sig på en vacker lantegendom ett stycke utanför det pesthärjade Florens. Sju unga kvinnor och tre unga män ur den högre samhällsklassen har samlats där och de fördriver tiden med att berätta historier för varandra. Varje dag berättar de tio historier och tidsrymden i boken är tio […]

På nätsidan franska romaner läste jag igår något som fick mina tankar att börja cirkulera kring vad en själ är, vad ordet ”själ” egentligen täcker för en företeelse. Här först några rader ur Karins text:

*Enligt Makïnes intervjuare används inte ordet âme-själ så mycket idag i franskan. Det får man väl säga även gäller svenskan? Även […]

Idag är det en stormig gråkall dag, så jag flyr bort in i gamla vildsvinsbilder från en vår för några år sedan. Se så starka, så hårt packade och egensinniga de ser ut där de energiskt kilar fram på överraskande smäckra ben i den ljusa bokskogen. De äger allt här, långt in bland rötterna.

Och fler […]

En sista gång tänker jag publicera en text ur min Borchert-översättning här - resten överlåter jag åt dem som vill att själva läsa i boken, eftersom den ju finns nu. Jag har tänkt mig det ganska långa prosastycket ”Maskrosen” som en lämplig ”grande finale”. Först ger jag inledningsraderna på originalspråket och sedan följer - under […]