en fin bild och en vacker skriven text! Men skulle du även gå dit om du inte hade Londi vid din sida? Är det inte lite kusligt i kärret framförallt så här års? Då solen inte lyser så mycket egentligen…

Och så läste jag lite omkring på nätet angående våtmarken. Oj, men nu är det en enda villervalla i mitt huvud. Myr, kärr, mosse, högmosse, marskland… Och att man inte använder ordet “träsk” för våtmarker i Sverige. Kanske är det något liknande som med älv och flod.

På tyska kommer jag på ord som “Moor” och “Sumpf” i första hand. Och jag har även hört om “Hochmoor” und “Marschland”. Det finns våtmarker som växer och ger torv och andra gör det inte…

I hela mitt liv har jag haft mycket respekt för alla slags våtmarker och har inte vågat gå dit ensam. Kanske har det med litteraturen att göra där våtmarker ofta förekommer i lite kusliga berättelser eller sagor. (”Irrlichter” som lockar människor in i myren…) Men kanske har det också med detta att göra att jag växte upp i det landet av torra tallskogar och “sandiga vägar”.

För mig är ett kärr mindre än en myr och dessutom mera sydligt. Myrar finns mest i Norrland. “Träsk” tycker jag nog att man kan använda för våtmarker, fast träsk är kanske våtare och har mer vatten i sig eller i alla fall större vattenytor. Men det jag säger här bygger som du ser inte på något verkligt vetande, utan jag tycker och tror det här.

Hur ställer du dig förresten till det tyska ordet “Luch”?

Constanze,
det är kanske det väldigt låga solljuset som skapar den “andra världen”.

Uppslagsboken talar om många kärrtyper:
»Med avseende på vegetationen skiljer man mellan fattigkärr, mellankärr och rikkärr; rikkärren kan ytterligare indelas i medelrikkärr och extremrikkärr.«

Och om mosse, »våtmark i form av myr vars vatten enbart härstammar direkt från nederbörden.«

Alltid lär man sig något nytt varje dag!

Träsk är för övrigt benämning på sjö i norra Sverige. Det visste jag.

»mad, sydsvenskt ord för slåtterkärr, särskilt sådant som tidvis översvämmas av sötvatten.

I äldre tid utnyttjades madängarna i stor utsträckning som bete och till slåtter. I de flesta fall är de numera utdikade och uppodlade.«

Där jag bodde fanns ett par olika mad-områden i närheten.. Östra maden, som jag tror hade uppkommit genom sjösänkning på 1800-talet.

De gamla namnen i Haurida socken och där finns bland mycket annat en del kärr som kittlar tanken: Jungkärret, Kalvtäppakärret, Tjongakärret …

Och förflyttar jag mig till grannsocknen så träffar jag på Djupakärrsgärdet, Gungsekärret, Svartekärret, Tjurakärret med flera kärr. I denna socken finns också flera mader nämda.