Kommentarer på: Efter några dagars läsning av Decameron

Av: Bodil Z

Bodil Z — Mon, 04 Feb 2008 19:29:35 +0000

Ja, det här är med den mänskliga djuramningen har sin fascination – det är väl något lockande med ett överskrida den här tabugränsen. För även om man förhåller förhållandevis avslappnad till fenomenet både hos Boccaccio och i sången här, så är det väl något som känns lite ”bortom det helt vanliga”. En kattunge verkar för övrigt mer utmanande att amma än ett rådjurskid.

Av: Agneta

Agneta — Mon, 04 Feb 2008 15:29:55 +0000

Min första tanke angående ammningen och rådjuret är att sådant kan bara pojkar/män hitta på! Kanske tänkte jag så eftersom jag kom att tänka på Brave Margot av Brassens:

Margonton la jeune bergère
Trouvant dans l’herbe un petit chat
Qui venait de perdre sa mère
L’adopta
Elle entrouvre sa collerette
Et le couche contre son sein
C’était tout ce quelle avait pauvrette
Comme coussin
Le chat la prenant pour sa mère
Se mit à téter tout de go
Émue, Margot le laissa faire
Brave Margot
Un croquant passant à la ronde
Trouvant le tableau peu commun
S’en alla le dire à tout le monde
Et le lendemain

Quand Margot dégrafait son corsage
Pour donner la gougoutte à son chat
Tous les gars, tous les gars du village
Étaient là, la la la la la la
Étaient là, la la la la la
Et Margot qu’était simple et très sage
Présumait que c’était pour voir son chat
Que tous les gars, tous les gars du village
Étaient là, la la la la la la
Étaient là, la la la la la

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 03 Feb 2008 15:59:22 +0000

Ja, man lever väl i sin egen tids trånga bur och framsteg på den mänskliga etikens område går väl hela tiden sida vid sida med bakslag.

Av: Karin f d Royal Häst

Karin f d Royal Häst — Sun, 03 Feb 2008 15:12:03 +0000

Jag tänkte på en annan sak du skrev sen. Hur de fick och inte fick vara. Självuppoffrande och kultiverade, roliga och lagom naiva…
Det lät, kom jag sen på, OCKSÅ som en spegel av vår tid, bara med andra dygder i förgrunden.
Antagligen lika jobbigt att leva då, kom jag fram till.
Och URJOBBIGT att behöva amma rådjur!!!

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 03 Feb 2008 12:29:39 +0000

Det här maktspelet kring kvinnors ”dygd” lägger jag för tillfället åt sidan även om det naturligtvis finns mycket att säga och tänka där. I stället vill jag fundera lite runt amningsfrågan i den där ena berättelsen: ”Kanske inte så viktigt vem som ammar, men bra att det blir gjort?” säger du pragmatiskt/roligt. Ja, så är det nog, men kanske finns det mer att säga. När jag nu läste om det här speciella textstället slog det mig att den här damen kanske visst själv ammade sin yngste son – det vill säga att både hon och amman gjorde det och att de gjorde detta i ett slags harmonisk gemenskap- om man så vill: över klassgränserna. Sedan upprepades samma typ av kvinnovarelsegemenskap med rådjuret – den här gången över artgränserna. Det är ju förstås svårt att veta om detta verkligen ansågs så oförargligt och ”rörande” som det verkar i ramberättelsen eller om det accepterades bara för att det var en saga.

Utan att ha något statisktiskt material att luta mig mot, så är jag rätt säker på att Boccaccios noveller är välkända i Italien och att en och annan läses i skolan (i och för sig kan jag fråga Rossella i bloggen strax intill).

I det svenska gymnasiet snuddar man förmodligen vid Boccaccio på det flesta håll, men det är nog inte så vanligt att man läser någon hel berättelse. Å andra sidan har det kommit två nyöversättningar av ”Decameron” till svenska på senare tid – på nittiotalet ett urval av noveller och nu alldeles nyss (jag vet inte om den är ute i handeln ännu) hela verket.

Av: Karin f d Royal Häst

Karin f d Royal Häst — Sun, 03 Feb 2008 09:46:10 +0000

Just det här som du skriver om nu, hur man stöter på sina egna värderingar eller i somliga fall fördomar, är en stor del av behållningen med läsning av böcker skrivna i andra tider och kulturer. Tycker jag.
Det gör ju att man måste fundera en vända till på vad man själv egentligen tänker i sammanhanget. Och så gör det väl också att man måste åtminstone försöka se dem som de såg sig själva. Man måste veta mer om deras sammanhang.
Man kan ju inte rimligen fördöma dem eftersom de gjorde som man gjorde då.
Vad som är viktigt, verkligen viktigt, ställs på sin spets.
Kanske inte så viktigt vem som ammar, men bra att det blir gjort?
Kvinnors ”dygd” och hur man ser på den… Där kan man ju bara konstatera att vi förmodligen har tur, vi som lever nu. Trots allt?

Hur mycket läser man Decamerone idag, har du någon uppfattning om det? Läses utdrag av den i italienska gymnasier/universitet? Läser dina elever något ur den? Hur pass ”levande” är den så att säga? Refererar italienska författare till den idag? Eller andra för den delen…

Jag minns att den nämndes i min litteraturundervisning i gymnasiet, men jag tror inte att vi läste något ur den.