Vad det gäller den tyska lärarutbildning förresten, så finns här en utveckling faktiskt i den motsatta riktningen. Hittills har den vanliga lärarutbildningen (grundskola, gymnasium) varit en universitetsutbildning, dvs. gemensamma kurser för lärarstudenter och magisterstuderande i de flesta tyska delstaterna. Pedagogik och metodiken är integrerade i den 5åriga utbildningen, dvs. man läser allt samtidigt. Nu kräver många i politiken dock, att lärarutbildningen ska utkopplas från universiteten och ske på separata lärarhögskolor. De anser att kunskaper i forskningen inte är lika viktiga för lärarstudenter som bara ska lära ut i skolorna. De argumenterar att en t.ex. tyskalärare inte behöver veta så mycket om gammaltyska, litteraturhistoria osv. för att eleverna kommer ju inte läsa mer än kanske två böcker per år (barnböcker förstås!) och träna rättstavning och skriva uppsatser om sportlovet. Visst finns det kanske brist på elementära färdigheter som behövs som lärare, typ hur man motiverar eleverna, hur man korrigerar och bedömer en uppsats. (Det lärde jag mig först riktigt i praktiken genom många samtal med andra lärare och följande diskussioner med studiekamrater och lektorn..) Men hur ska jag kunna bedöma en elevs arbete när jag inte lärar mig någonting om språkinlärningsprocesser och grammatiska moment i det främmande språket först och sedan förbättrar mina pedagogiska färdigheter?

det är egendomligt att den svenska lärarutbildningen framställs som något att efterlikna. Det måste vara fråga en eftersläpning av hela den här sega myten om den svenska modellen. Jag hoppas att de olika tyska delstaterna är klokare än att de bygger upp ett sådant här system med lärarhögskolor, där blivande lärare inte ska få någon kontakt med forskningen inom de ämnen de sedan ska undervisa i. Jag studsade till lite när jag läste den här meningen i din kommentar:

“De anser att kunskaper i forskningen inte är lika viktiga för lärarstudenter som bara ska lära ut i skolorna.”

Det här synsättet att de här studenterna “bara” ska bli lärare tror jag är väldigt riskabelt. Jag anser att det är oerhört viktigt att lärare på till exempel ett gymnasium har kunskaper som når långt utanför de kurser de ska undervisa i. Annars blir de helt bundna vid läroböcker och ibland ganska trånga kursplaner och de kan aldrig erbjuda vetgiriga elever någonting extra. Dessutom blir hela undervisningen intressantare för både elever och lärare om läraren kan röra sig fritt och obesvärat genom omfattande stoff. En okunnig eller fåkunnig lärare blir också lättare offer för slagord och förenklade lösningar som erbjuds eller pådyvlas utifrån.

Jag predikar alltså inte för dig, Constanze, eftersom jag föreställer mig att vi är ganska överens i de här frågorna, jag vill bara passa på att säga det (igen).

PS Visst är det viktigt för en lärare att kunna lära ut, men utan egna kunskaper är det helt omöjligt att komma någonstans. Det finns inget värde i att vara skicklig i att lära ut “ingenting”.

Ingen fara, Bodil! Jag förstod det precis som du menade och tog det inte illa upp.

Jag håller med dig, vad det gäller kunskaper i ämnen och forskningen för lärare. Undervisningen ska vara stimulerande, men hur ska vi motivera våra elever att lära sig nya saker, om vi själva inte är nyfikna längre att lära oss nya spännande saker.

Det som jag egentligen ville säga i min första kommentar, var betydelsen av undervisningsmetoder och “vardaget” av läraren. Kunskaperna och den teoretiska bakgrunden i didaktiken är ju bara en del av utbildningen. Den andra delen, nämligen själva undervisningen kan enligt mig inte bara säkras av högskolan/universitet. Den kommer först genom praktiken och liknar mer en dynamisk process. Målet är väl att få en enhet av alla delar, samt bevara sig själv en sunt portion nyfikenhet.

Utbildningsvetenskapliga kommittén är ett expertorgan inom Vetenskapsrådet som ska främja forskning av hög vetenskaplig kvalitet med relevans för lärarutbildning och pedagogisk yrkesverksamhet. Det innebär forskning om lärande, kunskapsbildning, utbildning och undervisning. Kommittén har ett tidsbegränsat mandat till och med 2008.

Under de tre år som utbildningsvetenskapliga kommittén har verkat har ansökningstrycket ökat från 90 ansökningar 2001 till runt 300 ansökningar de senaste åren (276 ansökningar år 2006). Kommittén har 2006 en budget på cirka 128 miljoner kronor. Kommittén stöder också utvecklingen av praxisnära forskning, det vill säga forskning i nära anslutning till pedagogisk verksamhet. För att du ska kunna söka forskningsstöd inom utbildningsvetenskap ska de lärosäten som deltar i forskningen bidra till finansieringen. Desutom ska de universitet och högskolor som deltar i forskningen samverka.