”…och så finns ju de där smärtans apostlar, Lars Norén, Bo I Cavefors och några till som gräver och gräver i det egna köttet med järnskovlar…”

Gerstl&Wimmer

•

•

•

Jag tar fram diktantologin ”Jag i första och sista person” igen och plockar ut en av de dikter jag fastnat för på ett särskilt sätt. Det är en kort dikt av Julia Hartwig och det är Rikard Wennerholm som har översatt den:

Tidlösa

*Uthärda en vecka
uthärda ett år
uthärda trettio och sedan sjuttio år […]

Huggorm snor,

huggorm slingrar,

huggorm rinner sin väg

till förvandling… eller möte:

Jag går över markerna här och det är vår, ja, nästan försommar, i luften. Jag tänker på sånger jag sjöng när jag var barn, när jag var ung. Den här smärtsamt vackra, djupt nordiska for igenom mitt huvud alldeles nyss:

*Vårvindar friska, leka och viska,
lunderna kring likt älskande par.
Strömmarna ila, finna ej […]

När jag för mer än två år sedan gav mig in i mitt översättande av Wolfgang Borcherts texter, valde jag som första text den lilla berättelsen ”Brödet”. Nu är ju boken sedan flera månader färdig och kanske håller jag på att lägga den bakom mig, men när jag hörde det här lilla prosastycket på radion […]

En del människor har ett särskilt öga för händelser i djurriket. På en av innergårdarna till skolan där jag arbetar finns en gran med ett skatbo eller kanske snarare ett blivande skatbo. Anita, som har den här uppmärksamma blicken för till exempel skathändelser, berättade nyligen detta för mig:

*Härom dagen när jag satt i personalrummets kök, […]