De två
Jag läser ett uppslag igen i ”med ord och utan” - en dikt av Guido Oldani, så hisnande tröstlös och ändå är den vacker. Anna Smedberg Bondesson har översatt.
I due
i due cappotti siedono vicini
portati senza portamento alcuno
come due bucce vuote di banane.
si parlano le loro cicatrici
e gli occhi sono anelli di catene,
neanche a ballare suscitano brio
li ha fatti dio non sempre riesce bene.
…
De två
de båda kapporna sitter tätt intill varann,
burna utan att de alls bärs upp,
som två tomma bananskal.
deras ärr och revor talar med varann
och ögonen är länkar i en kedja
och inte ens i dansen tänds en eld.
gud har skapat dem, han lyckas inte jämt.
17/5, 2008 klockan 19:32
De skeva hyllorna - en sådan bra illustration till dikten.
Är de från det där huset vars tillfartsväg inte längre finns?
18/5, 2008 klockan 8:30
Nej, det är det inte, fast det är nog från ungefär samma tid. Det här huset står alldeles i närheten av där jag bor - kanske är det hundra meter dit. Det är ett övergivet torp som heter eller hette Norget. Köket eller spisen i köket använde jag en gång till att illustrera häxköket i Faust.