Jag väljer att läsa en dikt av Luciano Erba här och mitt främsta skäl till detta val är att den bär titeln ”Il roccolo”. Under förra sommaren hade jag mycket med roccoli att göra och jag skrev bland annat den här texten om roccolofenomenet.

Il roccolo

Su uno sperone di monte cresceva
un’erba né gialla né nera
un casotto neppure si vedeva
verde tra faggi e betulle
né lontani né troppo vicini
finché da una feritoia partì un colpo
e apparve un lungo essere nero
a raccogliere un uccellino caduto da un ramo secco
un essere come quei magri che nei western portano un cilindro
e fabbricano casse da morto sulla main street:
ma questo era bergamasco e coadiutore
e se vado ancora per preti
è più che mai per una questione di equilibri
direi qui per un gusto di colori
di verde di polenta e di nero.
Che se poi volete saperne di più
andate a trovare il Pfarrer Johann Hämmerle
che in una certa valle delle Alpi
coltiva fiori di altissimo stelo
di petali azzurri e stellati:
devo dire che il miele delle sue api ha un sapore sui generis.
Pare che questi fiori
(ma chi si fida dei preti)
siano stati trapiantati
da non so qual pianoro dell’Asia Centrale.

…

Översättningen till svenska är gjord av Andreas Sanesi:

Fågeltornet

På en bergskam växte
ett gräs varken gult eller svart
ett skjul syntes där knappt
grönt bland bokar och björkar
man var varken för långt bort eller för nära
till slut sköts ett skott ur en springa
fram kom en lång svart varelse
att plocka upp en liten fågel, fallen från en torr gren
ett väsen likt de magra typer som i Vilda Västernfilmerna bär cylinder
och tillverkar likkistor på main street:
men den här var Bergamo-bo och adjunkt
och om jag fortfarande går och letar präster
är det mer än någonsin en fråga om balans
här närmast ett sinne för färger
grönt majsgrötsgult och svart.
Vill ni så veta mer om detta
skall ni besöka Pfarrer Johann Hämmerle
som i en viss dal i Alperna
odlar blommor på mycket hög stjälk
med blå stjärnlika kronblad:
hans bins honung har en säregen smak måste jag säga.
Dessa blommor lär vara
(fast vem kan lita på en präst)
inplanterade
från någon höglandsslätt i Centralasien.

Översättarens anmärkning: Titeln: it. roccolo betecknar ett torn eller skjul från vilket man förr bedrev numer förbjuden småfågelsfångst eller -jakt; då termen saknar en verdertagen sv. motsvarighet och inte heller är känd för en oinsatt italienskspråkig läsare har jag valt att översätta den med ”fågeltornet”, som kan vara passande tvetydigt i sammanhanget.

PS Annars har Bengt O. också tangerat roccolofrågan i någon av sina texter; jag kommer bara inte på vilken.

Guldåldrars glans syns bäst på avstånd.

För varje gång blir förälskelsen intimare och innerligare
Floret och dimman är broderade med en dödsbringande nål
Vänd månen så att dess ljus faller på det älskade ansiktet
och darra som en målare och gråt som en mördare

Det är repetitionstid och träden uppenbarar sig på scenen
den gamle aktören blöder och det är november, november
Å naiva publik som tror att den här döden är äkta!
Döden är alltid äkta lär Skådespelet dig

På trädgården som nu dör för att återuppstå om våren
på det gamla bergets vissnande och nakna axlar
och på det älskade ansikte som bleknat framför dig
lägger Konsten sin allting döljande sminkning

Det är repetitionstid men läpparna har för mycket
av Det stora dramats ord - replikerna glöder i mörkret
Låt de roller vi valt slippa kärlekens förbannelse
Vi är som träden redan förberedda för vintern.

På bokmässan i Göteborg hösten 2006 framträdde Lev Hrytsyuk tillsammans med Salongen med bland annat olika läsningar av den dikten. Och så här såg Lev ut efteråt:

PS I Salongen pågår just nu ett annat översättningsprojekt. Det gäller några dikter av Else Lasker-Schüler. Ni är välkomna dit - och kom gärna med förslag på förbättringar av försöksöversättningarna!

Meistens sind die schlimmen und dummen Perioden mir nachher besser bekommen als die vernünftigen und scheinbar gedeihlichen. Ich muß Geduld haben, nicht Vernunft. Ich muß die Wurzeln tiefer treiben, nicht an den Ästen rütteln.

.

För det mesta har de hemska och dumma perioderna i efterhand varit bättre för mig än de förnuftiga och skenbart välgörande. Jag måste ha tålamod, inte förnuft. Jag måste slå djupare rötter, inte ruska på kvistarna.

Blick från huset i Montagnola i Schweiz

Vid havet

I skydd av natten
går månen ut och går
med jordens alla vatten
fram och tillbaka
fram och tillbaka

strax bakom ryggen
en iskall rysning
den hundrafotade vågens steg
följer dig hack i häl

det är havet ur själva djupet
som rusar huvudstupa fram
för att kasta sig för dina fötter
stunden innan
era vägar
skall skiljas åt
för alltid

Fullmåne

Tyst simmar månen genom mitt blod…
Slumrande toner är dagens ögon
Vandra-hit - tumla-dit -

Jag kan inte finna dina läppar…
Var är du, fjärran stad
Med dina signande dofter?

Alltid sänker sig mina ögonlock
Över världen - allting sover.

Och här är originalet:

Vollmond

Leise schwimmt der Mond durch mein Blut…
Schlummernde Töne sind die Augen des Tages
Wandelhin - taumelher -

Ich kann deine Lippen nicht finden…
Wo bist du, ferne Stadt
Mit den segnenden Düften?

Immer senken sich meine Lider
Über die Welt - alles schläft.

PS Här finns en lite längre text jag skrivit om Else Lasker-Schüler.

För att få lite överblick över mina texter, har jag idag satt ihop en länksida över de texter jag skrivit här om äldre italiensk litteratur. Med äldre menar jag litteratur från 1200-talet till och med 1800-talets första hälft eller från Dante till Manzoni:

Dante: Divina Commedia - I Dantes spår - Gradara och Focara

Dante: Vita Nuova - Dante: Vita nuova

Boccaccio: Decameron - Giovanni Boccaccio: Historien om tranlåret

Boccaccio: Decameron - Ringparabeln: Boccaccio - Lessing

Boccaccio: Decameron - Efter några dagars läsning av Decameron

Boiardo: Orlando innamorato - Orlando innamorato

Boiardo: Orlando innamorato - Sten - våg

Castiglione: Il libro del Cortegiano - Baldassarre Castiglione: Il libro del Cortegiano

Basile: Pentamerone - Pentamerone - sagornas saga

Basile: Pentamerone - En askungesaga från Pentamerone

Basile: Pentamerone - Björnhistoria ur Pentamerone och röd katt på köksbord

Basile: Pentamerone - Pentamerone - ordspråk

Basile: Pentamerone - Pentamerone: en törnrosasaga

Manzoni: I promessi sposi - Alessandro Manzoni: I promessi sposi

Ja, jag vet - ett hål på tvåhundra år mellan Basile och Manzoni. Jag skrev något om Da Pontes dagböcker, som hade kunna hamna mitt i hålet, men det kom bort. Och jag vet också att det är väldigt mycket Pentamerone, men varför inte? För övrigt tänker jag fylla på här med länkar till de texter som jag undan för undan skriver om det här ämnet.

För att inte bara bjuda på gammal skåpmat här ska ni få en komikladdad strof om svartsjuka ur ”Orlando innamorato” (bok 1, del 22, strof 17). Texten är från 1400-talet:

Perciò che sempre che alla torre entrava,
Le pulice scotea del vestimento,
E tutte fuor de l’uscio le cacciava;
Né stava per quel dì più mai contento,
Se una mosca con meco ritrovava;
Anzi diceva con molto tormento:
È femina over maschio questa mosca?
Non la tenire, o fa ch’io la cognosca.

Bakgrunden till den här lilla episoden ur eposets myller av personer och händelser är att en äldre man gift sig med en ung och vacker kvinna och att han på grund av svartsjuka håller henne instängd i ett torn. I den här strofen är det den unga hustrun som ironiskt-försmädligt berättar om sin belägenhet. Så här säger hon - relativt fritt översatt:

Varje gång han kom upp till mig i tornet skakade han därför alla loppor ur mina kläder och kastade ut dem genom dörren. Och han fick alls ingen ro, om han en dag fann en fluga hos mig, nej, han frågade ängsligt om den flugan var hona eller hanne. Och så tillade han: låt den inte stanna eller låt mig åtminstone få lära känna den.